Psalms 144

(Af David.) Lovet være HERREN, min Klippe, som oplærer mine hænder til Strid mine Fingre til Krig,

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

min Miskundhed og min Fæstning, min Klippeborg, min Frelser, mit Skjold og den, jeg lider på, som underlægger mig Folkeslag!

 min nåds Gud och min borg,  mitt värn och min räddare,  min sköld och min tillflykt,  han som lägger mitt folk under mig.

HERRE, hvad er et Menneske, at du kendes ved det, et Menneskebarn, at du agter på ham?

 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,  en människoson, att du tänker på honom?

Mennesket er som et Åndepust, dets Dage som svindende Skygge.

 En människa är lik en fläkt,  hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

HERRE, sænk din Himmel, stig ned og rør ved Bjergene, så at de ryger;

 HERRE, sänk din himmel och far ned,  rör vid bergen, så att de ryka.

slyng Lynene ud og adsplit Fjenderne, send dine Pile og indjag dem Rædsel;

 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,  skjut dina pilar och förvirra dem.

udræk din Hånd fra det høje, fri og frels mig fra store Vande,

 Räck ut dina händer från höjden,  fräls mig och rädda mig      ur de stora vattnen,      ur främlingarnas hand,

fra fremmedes Hånd, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehånd.

 vilkas mun talar lögn      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

Gud, jeg vil synge dig en ny Sang, lege for dig på tistrenget Harpe,

 Gud, en ny sång      vill jag sjunga till din ära,  till tiosträngad psaltare      vill jag lovsjunga dig,

du, som giver Konger Sejr og udfrier David, din Tjener.

 dig som giver seger åt konungarna,  dig som frälste din tjänare David      från det onda svärdet.

Fri mig fra det onde Sværd, frels mig fra fremmedes Hånd, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehånd.

 Fräls mig och rädda mig      ur främlingarnas hand,  vilkas mun talar lögn,      och vilkas högra hand      är en falskhetens hand.

I Ungdommen er vore Sønner som højvoksne Planter, vore Døtre er som Søjler, udhugget i Tempelstil;

 När våra söner stå i sin ungdom      såsom högväxta plantor,  våra döttrar lika hörnstoder,      huggna såsom för palatser;

vore Forrådskamre er fulde, de yder Forråd på, Forråd, vore Hjorde føder Tusinder, Titusinder på vore Marker,

 när våra visthus äro fulla      och skänka förråd på förråd;  när våra får öka sig tusenfalt,      ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

fede er vore Okser; intet Murbrud, ingen Udvandring, ingen Skrigen på Torvene.

 när våra oxar gå rikt lastade;  när ingen rämna har brutits i muren      och ingen nödgas draga ut såsom fånge,  när intet klagorop höres på våra gator --

Saligt det Folk, der er således stedt, saligt det Folk, hvis Gud er HERREN!

 saligt är det folk som det så går;  ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.