Judges 5

Da sang Debora og Barnk, Abinoams Søn, denne Sang:

De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

Frem stod Høvdinger i Israel, Folket gav villigt Møde, lover HERREN!

 Att härförare förde an i Israel,    att folket villigt följde dem --    loven HERREN därför!Dom. 4,10.

Hør, I Konger, lyt, I Fyrster: Synge vil jeg, synge for HERREN, lovsynge HERREN, Israels Gud!

 Hören, I konungar;    lyssnen, I furstar.  Till HERRENS ära    vill jag, vill jag sjunga,  lovsäga HERREN,    Israels Gud.

HERRE, da du brød op fra Seir, skred frem fra Edoms Mark, da rystede Jorden, Himmelen drypped, Skyerne drypped af Vand;

 HERRE, när du drog ut från Seir,  när du gick fram ifrån Edoms mark,  då bävade jorden,    då strömmade det från himmelen,  då strömmade vatten    ned ifrån molnen;2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 2,3 f. 33,2. Ps. 68,8 f. 77,18. 97,5. 114,7.

Bjergene bæved for HERRENs Åsyn, for HERREN Israels Guds Åsyn!

 bergen skälvde    inför HERRENS ansikte,  ja, Sinai inför HERRENS,    Israels Guds, ansikte.

I Sjamgars, Anats Søns, Dage, i Jaels Dage lå Vejene øde, vejfarende sneg sig ad afsides Stier;

 I Samgars dagar,    Anats sons,  i Jaels dagar    lågo vägarna öde;  vandrarna måste färdas     svåra omvägar.Dom. 3,31.

der var ingen Fører i Israel mer, til jeg Debora stod frem, stod frem, en Moder i Israel.

 Inga styresmän funnos,    inga funnos mer i Israel,  förrän du stod upp, Debora,  stod upp såsom en moder i Israel.Dom. 4,4.

Ofre til Gud hørte op, med Bygbrødet fik det en Ende. Så man vel Skjold eller Spyd hos Israels fyrretyve Tusind?

 Man valde sig nya gudar;    då nådde striden fram till portarna.  Men ingen sköld, intet spjut var att se  hos de fyrtio tusen i Israel.5 Mos. 32,17. 1 Sam. 13,19 f.

For Israels Førere slår mit Hjerte, for de villige af Folket! Lover HERREN!

 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar  och dem bland folket, som villigt följde;

I, som rider på rødgrå Æsler, I, som sidder på Tæpper, I, som færdes på Vejene, syng!

 ja, loven HERREN.  I som riden på vita åsninnor,    I som sitten hemma på mattor,  och I som vandren på vägen, talen härom.

Hør, hvor de spiller mellem Vandtrugene! Der lovsynger de HERRENs Frelsesværk, hans Værk som Israels Fører. Da drog HERRENs Folk ned til Portene.

 När man under rop    skiftar byte mellan vattenhoarna,  då lovprisar man där    HERRENS rättfärdiga gärningar,  att han i rättfärdighet regerar i Israel.  Då drog HERRENS folk    ned till portarna.

Op, op, Debora, op, op, istem din Sang! Barak, stå op! Fang dig Fanger, du Abinoams Søn!

 Upp, upp, Debora!  Upp, upp, sjung din sång!  Stå upp, Barak;    tag dig fångar,    du Abinoams son.

Da drog Israel ned som Helte, som vældige Krigere drog HERRENs Folk frem.

 Då satte folkets kvarleva    de tappre till anförare,  HERREN satte mig    till anförare över hjältarna.

Fra Efraim steg de ned i Dalen, din broder Benjamin var blandt dine Skarer. Fra Makir drog Høvedsmænd ned, fra Zebulon de, der bar Herskerstav;

 Från Efraim kommo män    som hade rotfäst sig i Amalek;  Benjamin följde dig    och blandade sig med dina skaror.  Ned ifrån Makir    drogo hövdingar åstad,  och från Sebulon män   som buro anförarstav.Jos. 17,1. Dom. 12,15.

Issakars Førere fulgte Debora, Naftali Baraks Spor, de fulgte ham ned i Dalen. Ved Rubens Bække var Betænkelighederne store.

 Furstarna i Isaskar    slöto sig till Debora;  och likasom Isaskar,   så gjorde ock Barak;  ned i dalen skyndade man i dennes spår.    Bland Rubens ätter    höllos stora rådslag.

Hvorfor blev du mellem Foldene for at lytte til Hyrdernes Fløjter? Ved Rubens Bække var Betænkelighederne store!

 Men varför satt du kvar    ibland dina fållor  och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?  Ja, av Rubens ätter  fördes stora överläggningar.

Gilead blev på hin Side Jordan, og Dan, hvi søgte han fremmed Hyre? Aser sad stille ved Havets Strand; han blev ved sine Vige.

 Gilead stannade    på andra sidan Jordan.  Och Dan varför -- dröjer han    ännu vid skeppen?  Aser satt kvar    vid havets strand,    vid sina vikar stannade han.Jos. 13,24 f. 19,24 f., 40 f.

Zebulon var et Folk, der vovede Livet, Naftali med på Markens Høje.

 Men Sebulon var ett folk    som prisgav sitt liv åt döden,  Naftali likaså,    på stridsfältets höjder.

Kongerne kom, de kæmped; da kæmped Kana'ans Konger ved Ta'anak, ved Megiddos Vande de fanged ej Sølv som Bytte!

 Konungar drogo fram och stridde  ja, då stridde Kanaans konungar  vid Taanak, invid Megiddos vatten;  men byte av silver vunno de icke.

Fra Himmelen kæmped Stjernerne, fra deres Baner stred de mod Sisera!

 Från himmelen fördes strid,  stjärnorna stridde  från sina banor mot Sisera.2 Mos. 14,24 f. Jos. 10,l2 f. Dom. 4,15.

Kisjon Bæk rev dem bort, Kisjons Bæk, den ældgamle Bæk. Træd frem, min Sjæl, med Styrke!

 Bäcken Kison ryckte dem bort,    urtidsbäcken,    bäcken Kison.  Gå fram, min själ, med makt!Dom. 4,13.

Da stampede Hestenes Hove under Heltenes jagende Fart.

 Då stampade hästarnas hovar,  när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.

"Forband", sagde HERRENs Engel "forband Meroz og dem, der bor deri! fordi de ikke kom HERREN til Hjælp kom HERREN til Hjælp som Helte!"

 Förbannen Meros,    säger HERRENS ängel,  ja, förbannen dess inbyggare,  därför att de ej kommo    HERREN till hjälp,  HERREN till hjälp bland hjältarna.

Velsignet blandt Kvinder være Jael, Keniten Hebers Hustru, velsignet blandt Kvinder i Telte!

 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,  Hebers hustru, kainéens,  välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!Dom. 4,17 f. Judit 13,18.

Han bad om Vand, hun gav ham Mælk, frembar Surmælk i kostbar Skål.

 Vatten begärde han;      då gav hon honom mjölk,  gräddmjölk bar hon fram      i högtidsskålen.

Med Hånden griber hun Pælen, med sin højre Arbejdshammeren, fælder Sisera, kløver hans Hoved, knuser, gennemborer hans Tinding.

 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,  sin högra hand efter arbetshammaren  med den slog hon Sisera      och krossade hans huvud,  spräckte hans tinning      och genomborrade den.

For hendes Fødder han segned og faldt; der, hvor han segned, der lå han fældet!

 Vid hennes fötter sjönk han ihop,      föll omkull och blev liggande;  ja, vid hennes fötter      sjönk han ihop och föll omkull;  där han sjönk ihop,      där föll han dödsslagen.

Gennem Vinduet spejded Siseras Moder, gennem Gitteret stirred hun ud: "Hvi tøver hans Vogn med at komme? Hvi nøler hans Forspands Hovslag?"

 Ut genom fönstret      skådade hon och ropade,  Siseras moder,      ut genom gallret:  »Varför dröjer väl      hans vagn att komma?  Varför äro de så senfärdiga,      hans vagnshästars fötter?»

Da svarer den klogeste af hendes Fruer, og selv hun giver sig samme Svar: "Sikkert de deler det vundne Bytte, en Pige eller to til Mands,

 Då svara de klokaste      av hennes hovtärnor,  och själv giver hon sig      detsamma svaret:

Bytte af spraglede Tøj er til Sisera, et broget Klæde eller to til hans Hals!"

 »Förvisso vunno de byte,      som de nu utskifta:  en flicka, ja, två      åt envar av männen,  byte av praktvävnader för Siseras räkning,  byte av praktvävnader, brokiga tyger;  en präktig duk, ja, två brokiga dukar  för de fångnas halsar.»

Således skal alle dine Fjender forgå, HERRE, men de, der elsker dig, skal være, som når Sol går op i sin Vælde! Derpå havde Landet Ro i fyrretyve År.

 Så må alla dina fiender      förgås, o HERRE.  Men de som älska honom må likna solen,      när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.Ps. 19,6. Matt. 13,43.