Psalms 30

30:1

En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

30:2

Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

30:3

HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

30:4

HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

30:5

Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

30:6

Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

30:7

Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

30:8

HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

30:9

Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

30:10

»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

30:11

Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

30:12

Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. [ (Psalms 30:13) Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. ]