Song of Solomon 2

Я саронська троянда, я долинна лілея!
Bruden talar v. 1, brudgummen svarar v.  »Jag är ett ringa blomster i Saron,      en lilja i dalen.»
Як лілея між тереном, так подруга моя поміж дівами!
 »Ja, såsom en lilja bland törnen,      så är min älskade bland jungfrur.»
Як та яблуня між лісовими деревами, так мій коханий поміж юнаками, його тіні жадала й сиділа я в ній, і його плід для мого піднебіння солодкий!
 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,      så är min vän bland ynglingar;  ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,  och söt är dess frukt för min mun.
Він впровадив мене до винярні, а прапор його надо мною кохання!
 I vinsalen har han fört mig in,  och kärleken är hans baner över mig.
Підкріпіте мене виноградовим печивом, освіжіть мене яблуками, бо я хвора з кохання!
 Vederkvicken mig med druvkakor,      styrken mig med äpplen;  ty jag är sjuk av kärlek.»               ----
Ліва рука його під головою моєю, правиця ж його пригортає мене!...
 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,      och hans högra omfamnar mig.
Заклинаю я вас, дочки єрусалимські, газелями чи польовими оленями, щоб ви не сполохали, й щоб не збудили кохання, аж доки йому до вподоби!...
 Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  vid gaseller och hindar på marken:  Oroen icke kärleken, stören den icke,      förrän den själv så vill.               ----
Голос мого коханого!... Ось він іде, ось він скаче горами, по пагірках вистрибує...
 Hör, där är min vän!      Ja, där kommer han,  springande över bergen,      hoppande fram på höjderna.
Мій коханий подібний до сарни чи до молодого оленя. Он стоїть він у нас за стіною, зазирає у вікна, заглядає у ґрати...
 Lik en gasell är min vän      eller lik en ung hjort.  Se, nu står han där      bakom vår vägg,  han blickar in genom fönstret,      han skådar genom gallret.
Мій коханий озвався й промовив до мене: Уставай же, подруго моя, моя красна, й до мене ходи!
 Min vän begynner tala,      han säger till mig:  »Stå upp, min älskade,      du min sköna, och kom hitut.
Бо оце проминула пора дощова, дощ ущух, перейшов собі він.
 Ty se, vintern är förbi,      regntiden är förliden      och har gått sin kos.
Показались квітки на землі, пора соловейка настала, і голос горлиці в нашому краї лунає!
 Blommorna visa sig på marken,      tiden har kommit, då vinträden skäras,  och turturduvan låter höra      sin röst i vårt land.
Фіґа випустила свої ранні плоди, і розцвілі виноградини пахощі видали. Уставай же, подруго моя, моя красна, й до мене ходи!
 Fikonträdets frukter begynna att mogna,      vinträden stå redan i blom,      de sprida sin doft.  Stå upp, min älskade, min sköna,  och kom hitut.
Голубко моя у розщілинах скельних, у бескіднім сховку, дай побачити мені твоє личко, дай почути мені голосок твій, бо голос твій милий, а личко твоє уродливе!
 Du min duva i bergsklyftan,      i klippväggens gömsle,  låt mig se ditt ansikte,      låt mig höra din röst;  ty din röst är så ljuv,      och ditt ansikte är så täckt.»               ----
Ловіть нам лисиці, лисинята маленькі, що ушкоджують нам виноградники, виноградники ж наші у цвіті!
 Fången rävarna åt oss,      de små rävarna,  vingårdarnas fördärvare,      nu då våra vingårdar stå i blom.               ----
Мій коханий він мій, я ж його, він пасе між лілеями!
 Min vän är min,      och jag är hans,      där han för sin hjord i bet ibland liljor.
Поки день прохолоду навіє, а тіні втечуть, вернись, мій коханий, стань подібний до сарни чи до молодого оленя в пахучих горах!
 Till dess morgonvinden blåser      och skuggorna fly,  må du ströva omkring,      lik en gasell, min vän,  eller lik en ung hjort,      på de kassiadoftande bergen.           Bruden berättar en dröm v.  1--4.  --         Bruden talar till Jerusalems döttrar v.