Psalms 63

En psalm av David, när han var i Juda öken.

in terra invia et conficiente ac sine aqua sic in sancto apparui tibi ut videam fortitudinem tuam et gloriam tuam

 Gud, du är min Gud,      bittida söker jag dig;  min själ törstar efter dig,  min kropp längtar efter dig,      i ett torrt land,      som försmäktar utan vatten.

melior est enim misericordia tua quam vitae labia mea laudabunt te

 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära.

sic benedicam tibi in vita mea in nomine tuo levabo manus meas

 Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig.

quasi adipe et pinguidine implebitur anima mea et labiis laudantibus canet os meum

 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;  i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

recordans tui in cubili meo per singulas vigilias meditabor tibi

 Min själ varder mättad      såsom av märg och fett;  och med jublande läppar      lovsjunger min mun,

quia fuisti auxilium meum in umbra alarum tuarum laudabo

 när jag kommer ihåg dig på mitt läger  och under nattens väkter tänker på dig.

adhesit anima mea post te me suscepit dextera tua

 Ty du är min hjälp,  och under dina vingars skumma jublar jag.

ipsi vero interficere quaerunt animam meam ingrediantur in extrema terrae

 Min själ håller sig intill dig;  din högra hand uppehåller mig.

congregentur in manus gladii pars vulpium erunt

 Men dessa som stå efter mitt liv      och vilja fördärva det,  de skola fara ned i jordens djup.

rex autem laetabitur in Deo laudabitur omnis qui iurat in eo quia obstruetur os loquentium mendacium

 De skola givas till pris åt svärdet,  rovdjurs byte skola de varda. [ (Psalms 63:12)  Men konungen skall glädja sig i Gud;  berömma sig skall var och en som svär vid honom,  ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. ]

victori canticum David audi Deus vocem meam loquentis a timore inimici serva vitam meam