Isaiah 40

 Trösten, trösten mitt folk,      säger eder Gud.

“Avutun halkımı” diyor Tanrınız, “Avutun!

 Talen ljuvligt till Jerusalem      och prediken för det,  att dess vedermöda är slut,      att dess missgärning är försonad  och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand      för all sina synder.

Yeruşalim halkına dokunaklı sözler söyleyin. Angaryanın bittiğini, Suçlarının cezasını ödediklerini, Günahlarının cezasını RAB’bin elinden İki katıyla aldıklarını ilan edin.”

 Hör, man ropar;      »Bereden väg      för HERREN i öknen,  banen på hedmarken      en jämn väg för vår Gud.

[] [] Şöyle haykırıyor bir ses: “Çölde RAB’bin yolunu hazırlayın, Bozkırda Tanrımız için düz bir yol açın.

 Alla dalar skola höjas  och alla berg och höjder sänkas;  vad ojämnt är skall jämnas,  och vad oländigt är skall bliva slät mark.

Her vadi yükseltilecek, Her dağ, her tepe alçaltılacak. Böylelikle engebeler düzleştirilecek, Sarp yerler ovaya dönüştürülecek.

 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad,  och allt kött skall tillsammans se den.  Ty så har HERRENS mun talat.»

O zaman RAB’bin yüceliği görünecek, Bütün insanlar hep birlikte onu görecek. Bunu söyleyen RAB’dir.”

 Hör, någon talar: »Predika!»,  och en annan svarar: »Vad skall jag predika?»  »Allt kött är gräs  och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

[] Ses, “Duyur” diyor. “Neyi duyurayım?” diye soruyorum. “İnsan soyu ota benzer, Bütün vefası kır çiçeği gibidir.

 Gräset torkar bort,      blomstret förvissnar,  när HERRENS andedräkt blåser därpå.

RAB’bin soluğu esince üzerlerine, Ot kurur, çiçek solar. Gerçekten de halk ottan farksızdır.

 Gräset torkar bort,      blomstret förvissnar,  men vår Guds ord      förbliver evinnerligen.»

Ot kurur, çiçek solar, Ama Tanrımız’ın sözü sonsuza dek durur.”

 Stig upp på ett högt berg,      Sion, du glädjens budbärarinna;  häv upp din röst med kraft,      Jerusalem, du glädjens budbärarinna:  häv upp den utan fruktan,  säg till Juda stöder:      »Se, där är eder Gud!»

Ey Siyon’a müjde getiren, Yüksek dağa çık! Ey Yeruşalim’e müjde getiren, Yükselt sesini, bağır, Sesini yükselt, korkma. Yahuda kentlerine, “İşte, Tanrınız!” de.

 Ja, Herren, HERREN kommer      med väldighet,  och hans arm visar sin makt.  Se, han har med sig sin lön,      och hans segerbyte går framför honom.

[] İşte Egemen RAB gücüyle geliyor, Kudretiyle egemenlik sürecek. Ücreti kendisiyle birlikte, Ödülü önündedir.

 Han för sin hjord i bet såsom en herde,  han samlar lammen i sin famn  och bär dem i sitt sköte      och sakta för han moderfåren fram.

[] Sürüsünü çoban gibi güdecek, Kollarına alacak kuzuları, Bağrında taşıyacak; Usul usul yol gösterecek emziklilere.

 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand  och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar?  Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått?  Vem väger bergen på en våg  och höjderna på en viktskål?

Kim denizleri avucuyla, Gökleri karışıyla ölçebildi? Yerin toprağını ölçeğe sığdıran, Dağları kantarla, Tepeleri teraziyle tartabilen var mı?

 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,  och vem kan giva honom råd och undervisa honom?

[] RAB’bin düşüncesine kim akıl erdirebildi? O’na öğüt verip öğretebilen var mı?

 Går han till råds med någon,  för att denne skall giva honom förstånd  och lära honom den rätta stigen,  lära honom kunskap  och visa honom förståndets väg?

Akıl almak, adalet yolunu öğrenmek için RAB kime danıştı ki? O’na bilgi veren, anlayış yolunu bildiren var mı?

 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret  och såsom ett grand på vågskålen;  se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.

RAB için uluslar kovada bir damla su, Terazideki toz zerreciği gibidir. Adaları ince toz gibi tartar.

 Libanons skog vore icke nog till offerved  och dess djur icke nog till brännoffer.

Adakları yakmaya yetmez Lübnan ormanı, Yakmalık sunu için az gelir hayvanları.

 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom;  såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.

RAB’bin önünde bütün uluslar bir hiç gibidir, Hiçten bile aşağı, değersiz sayılır.

 Vid vem viljen I då likna Gud,  och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?

[] Öyleyse Tanrı’yı kime benzeteceksiniz? Neyle karşılaştıracaksınız O’nu?

 Månne ett avgudabeläte?  -- det gjutes av någon konstnär,  och guldsmeden överdrager det sedan med guld,  och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.

Putu döküm işçisi yapar, Kuyumcu altınla kaplar, Gümüş zincirler döker.

 Den som icke har råd att offra så mycket,  han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar,  och söker sig en förfaren konstnär,  som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.

Böyle bir sunuya gücü yetmeyen yoksul kişi Çürümez bir ağaç parçası seçer. Yerinden kımıldamaz bir put yapsın diye Usta bir işçi arar.

 Haven I då intet förstånd?      Hören I då intet?  Blev detta icke förkunnat      för eder från begynnelsen?  Haven I icke förstått,      vad jordens grundvalar säga?

Bilmiyor musunuz, duymadınız mı? Başlangıçtan beri size bildirilmedi mi? Dünyanın temelleri atılalı beri anlamadınız mı?

 Han är den som tronar över jordens rund,  och dess inbyggare äro såsom gräshoppor;  han är den som utbreder himmelen såsom ett flor  och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

Gökkubbenin üstünde oturan RAB’dir, Yeryüzünde yaşayanlarsa çekirge gibidir. Gökleri perde gibi geren, Oturmak için çadır gibi kuran O’dur.

 Han är den som gör furstarna till intet,  förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.

O’dur önderleri bir hiç eden, Dünyanın egemenlerini sıfıra indirgeyen.

 Knappt äro de planterade,      knappt äro de sådda,  knappt har deras stam      slagit rot i jorden,  så blåser han på dem, och de förtorka,  och en stormvind för dem bort såsom strå.

O önderler ki, yeni dikilmiş, yeni ekilmiş ağaç gibi, Gövdeleri yere yeni kök salmışken RAB’bin soluğu onları kurutuverir, Kasırga saman gibi savurur.

 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han?      säger den Helige.

“Beni kime benzeteceksiniz ki, Eşitim olsun?” diyor Kutsal Olan.

 Lyften upp edra ögon mot höjden  och sen: vem har skapat allt detta?  Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar;  han nämner dem alla vid namn.  Så stor är hans makt, så väldig hans kraft,  att icke en enda utebliver.

[] Başınızı kaldırıp göklere bakın. Kim yarattı bütün bunları? Yıldızları sırayla görünür kılıyor, Her birini adıyla çağırıyor. Büyük kudreti, üstün gücü sayesinde hepsi yerli yerinde duruyor.

 Huru kan du säga sådant, du Jakob,  och tala så, du Israel:  »Min väg är fördold för HERREN,  och min rätt är försvunnen för min Gud»?

Ey Yakup soyu, ey İsrail! Neden, “RAB başıma gelenleri görmüyor, Tanrı hakkımı gözetmiyor?” diye yakınıyorsun?

 Vet du då icke,      har du ej hört det,  att HERREN är en evig Gud,  han som har skapat jordens ändar?  Han bliver ej trött och uppgives icke,  hans förstånd är outrannsakligt.

Bilmiyor musun, duymadın mı? Ebedi Tanrı, RAB, bütün dünyayı yaratan, Ne yorulur ne de zayıflar, O’nun bilgisi kavranamaz.

 Han giver den trötte kraft  och förökar den maktlöses styrka.

Yorulanı güçlendirir, Takati olmayanın kudretini artırır.

 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas,  och unga män kunna falla;

Gençler bile yorulup zayıf düşer, Yiğitler tökezleyip düşerler.

 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft,  de få nya vingfjädrar såsom örnarna.  Så hasta de åstad utan att uppgivas,  de färdas framåt utan att bliva trötta.

RAB’be umut bağlayanlarsa taze güce kavuşur, Kanat açıp yükselirler kartallar gibi. Koşar ama zayıf düşmez, Yürür ama yorulmazlar.