Psalms 56

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Til sangmesteren; efter "Den målløse due på de fjerne steder"; av David; en gyllen sang da filistrene grep ham i Gat.

 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.

Vær mig nådig, Gud! for mennesker vil opsluke mig; hele dagen trenger de mig med krig.

 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Mine fiender søker å opsluke mig hele dagen; for mange er de som strider mot mig i overmot.

 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.

På den dag jeg frykter, setter jeg min lit til dig.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?

Ved Gud priser jeg hans ord; til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde kjød kunne gjøre mig?

 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Hele dagen forvender de mine ord; alle deres tanker er mig imot til det onde.

 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.

De slår sig sammen, de lurer, de tar vare på mine trin, fordi de står mig efter livet.

 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.

Skulde de undslippe tross sin ondskap? Støt folkeslag ned i vrede, Gud!

 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.

Hvor ofte jeg har flyktet, det har du tellet; mine tårer er gjemt i din flaske; står de ikke i din bok?

 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.

Da skal mine fiender vende tilbake, på den dag jeg roper; dette vet jeg at Gud er med mig.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Ved Gud priser jeg ordet; ved Herren priser jeg ordet.

 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?

Til Gud setter jeg min lit, jeg frykter ikke; hvad skulde et menneske kunne gjøre mig?

 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]

På mig, Gud, hviler løfter til dig; jeg vil betale dig med takksigelser. For du har fridd min sjel fra døden, ja mine føtter fra fall, så jeg kan vandre for Guds åsyn i de levendes lys.