Isaiah 14

Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

For Herren skal forbarme sig over Jakob og igjen utvelge Israel og bosette dem i deres land, og fremmede skal slå sig sammen med dem og holde sig til Jakobs hus.

Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

Og folkeslag skal ta dem og føre dem hjem igjen, og Israels hus skal få dem i eie i Herrens land og gjøre dem til træler og trælkvinner, og de skal nu holde dem fanget som har holdt dem selv fanget, og herske over sine voldsherrer.

Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

På den dag Herren gir dig ro for din møie og din angst og for den hårde trældom som blev lagt på dig,

då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga:  »Vilken ände har icke plågaren fått,      vilken ände pinoorten!

da skal du istemme denne spottesang over Babels konge og si: Se, hvad ende det har tatt med voldsherren, med trengselsstedet!

 HERREN har brutit sönder      de ogudaktigas stav,  tyrannernas ris,

Herren har brutt i stykker de ugudeliges stav, herskernes spir,

 det ris som i grymhet slog folken      med slag på slag,  och i vrede härskade över folkslagen      med skoningslös förföljelse.

som slo folkeferd i harme med slag på slag, som underkuet folkeslag i vrede og forfulgte dem uten skånsel.

 Hela jorden har nu fått vila och ro;      man brister ut i jubel.

All jorden har nu fått hvile og ro; de bryter ut i jubelrop.

 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,      så ock Libanons cedrar:  'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp      för att hugga ned oss.'

Også cypressene gleder sig over dig, Libanons sedrer: Siden du falt og blev liggende, stiger ingen hugger op til oss.

 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,      när det måste taga emot dig.  Skuggorna där väckas upp för din skull,      jordens alla väldige;  folkens alla konungar måste stå upp      från sina troner.

Dødsriket der nede kommer i uro for din skyld, når det skal ta imot dig; for din skyld vekker det dødninger, alle jordens fyrster; det får alle folkenes konger til å stå op fra sine troner.

 De upphäva alla sin röst      och säga till dig:  'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,      ja, blivit vår like.'

De tar alle til orde og sier til dig: Også du er blitt kraftløs som vi; du er blitt lik oss.

 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,      och dina harpors buller;  förruttnelse är bädden under dig,      och maskar äro ditt täcke.

Nedstøtt til dødsriket er din herlighet, dine harpers klang; under dig er redt et leie av ormer, og ditt dekke er makk.

 Huru har du icke fallit ifrån himmelen,      du strålande morgonstjärna!  Huru har du icke blivit fälld till jorden,      du folkens förgörare!

Hvor er du ikke falt ned fra himmelen, du strålende stjerne, du morgenrødens sønn! Hvor er du ikke felt til jorden, du som slo ned folkeslag!

 Det var du som sade i ditt hjärta:      'Jag vill stiga upp till himmelen;  högt ovanför Guds stjärnor      vill jag ställa min tron;  jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg      längst uppe i norr.

Det var du som sa i ditt hjerte: Til himmelen vil jeg stige op, høit over Guds stjerner vil jeg reise min trone, og jeg vil ta sete på gudenes tingfjell i det ytterste nord,

 Jag vill stiga upp över molnens höjder,      göra mig lik den Högste.'

jeg vil stige op over skyenes topper, jeg vil gjøre mig lik den Høieste.

 Nej, ned till dödsriket måste du fara,      längst ned i graven.

Nei, til dødsriket skal du støtes ned, til hulens dypeste bunn.

 De som se dig stirra på dig,      de betrakta dig och säga:  'Är detta den man som kom jorden att darra      och riken att bäva,

De som ser dig, skal stirre på dig, undres over dig og si: Er dette den mann som fikk jorden til å beve, kongeriker til å skjelve,

 den som förvandlade jordkretsen till en öken      och förstörde dess städer,  den som aldrig frigav sina fångar,      så att de fingo återvända hem?'

som gjorde jorderike til en ørken og rev ned dets byer, og som ikke slapp sine fanger hjem?

 Folkens alla konungar      ligga allasammans med ära      var och en i sitt vilorum;

Alle folkenes konger, alle sammen, de ligger med ære, hver i sitt hus;

 men du ligger obegraven och bortkastad,      lik en föraktad gren;  du ligger där överhöljd av dräpta,      av svärdsslagna män,  av döda som hava farit ned i gravkammaren,      lik ett förtrampat as.

men du er slengt bort, langt fra din grav, lik en foraktet kvist, du ligger dekket av drepte, som er gjennemboret av sverd, og som kastes ned i en stengrav - lik et nedtrådt åtsel.

 Du skulle icke såsom de      få vila i en grav,  ty du fördärvade ditt land      och dräpte ditt folk.  Om ogärningsmännens avföda      skall man aldrig mer tala.

Du skal ikke bli jordet som de, for ditt land har du ødelagt, ditt folk har du myrdet; ugjerningsmenns avkom skal aldri mere nevnes.

 Anställen ett blodbad på hans söner      för deras fäders missgärning.  De få ej stå upp och besitta jorden      och fylla jordkretsens yta med städer.»

Gjør et blodbad på hans sønner for deres fedres misgjerning! De skal ikke få reise sig og ta jorden i eie og fylle jorderike med byer.

Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

Jeg vil reise mig mot dem, sier Herren, hærskarenes Gud, og jeg vil utrydde av Babel både navn og levning, både barn og barnebarn, sier Herren.

Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

Og jeg vil gjøre det til et hjem for pinnsvin og fylle det med vannpytter, og jeg vil feie det bort med ødeleggelsens feiekost, sier Herren, hærskarenes Gud.

 HERREN Sebaot har svurit och sagt:  Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,  och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

Herren, hærskarenes Gud, har svoret og sagt: Sannelig, som jeg har tenkt, så skal det skje, og det jeg har besluttet, det skal stå fast.

 Jag skall krossa Assur i mitt land,  och på mina berg skall jag förtrampa honom.  Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem  och hans börda tagas av deras skuldra.

Jeg vil knuse Assur i mitt land og trede ham ned på mine fjell, og hans åk skal tas fra dem, og hans byrde skal løftes fra deres skulder.

 Detta är det beslut som är fattat      mot hela jorden;  detta är den hand som är uträckt      mot alla folk.

Dette er det råd som er tatt om all jorden, og dette er den hånd som er rakt ut over alle folkene;

 Ty HERREN Sebaot har beslutit det;      vem kan då göra det om intet?  Hans hand är det som är uträckt;      vem kan avvända den?

for Herren, hærskarenes Gud, har besluttet det, og hvem gjør det til intet? Og hans hånd er det som er utrakt, og hvem kan vende den bort?

I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

I kong Akas' dødsår kom dette utsagn:

 Gläd dig icke, du filistéernas hela land,  över att det ris som slog dig är sönderbrutet;  ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,  och dennes avkomma bliver en flygande drake.

Gled dig ikke, hele du Filisterland, fordi den stav som slo dig, er brutt i stykker! For av ormens rot skal en basilisk komme frem, og dens frukt er en flyvende serafslange.

 De utarmade skola sedan få bete  och de fattiga få lägra sig i trygghet;  men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,  och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.

Og de ringeste blandt de ringe skal finne rikelig føde, og de fattige hvile i trygghet, og jeg vil drepe din rot ved hunger, og din levning skal han slå ihjel.

 Jämra dig, du port; ropa, du stad;  försmält av ångest, du filistéernas hela land.  Ty norrifrån kommer en rök;  i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

Hyl, du port! Skrik, du by! Skjelv, hele du Filisterland! For fra Norden kommer en røk, og blandt fiendens skarer er det ingen som ligger efter.

 Vad skall man då svara  det främmande folkets sändebud?  Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,  och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.

Hvad skal vi da svare hedningefolkets sendebud? - At Herren har grunnfestet Sion, og at der finner de ly de elendige i hans folk.