Psalms 59

För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
Az éneklőmesternek az altashétre. Dávid miktámja; midőn *embereket *külde Saul, és őrizék az ő házát, hogy megöljék őt.
 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,  beskydda mig för mina motståndare.
Szabadíts meg engemet az én ellenségeimtől, Istenem; a reám támadóktól ments meg engemet!
 Rädda mig från ogärningsmännen,  och fräls mig från de blodgiriga.
Szabadíts meg engemet a gonosztevőktől, és a vérontó emberek ellen tarts meg engemet;
 Ty se, de ligga i försåt för mig;  grymma människor rota sig samman mot mig,  utan någon min överträdelse      eller synd, o HERRE.
Mert ímé lelkem után leselkednek, egybegyűltek ellenem az erősek; a nélkül, hogy hibás vagy vétkes volnék, Uram!
 Utan någon min missgärning      löpa de fram och göra sig redo;  vakna upp, kom mig till mötes,      och se härtill.
Bűnöm nélkül egybegyűlnek és készülnek *ellenem:* serkenj fel előmbe és lásd meg *ezeket!*
 Ja, du HERRE Gud Sebaot,      Israels Gud,  vakna och hemsök alla hedningar,  hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän.  Sela.
Te, oh Uram, Seregek Istene, Izráel Istene, serkenj fel! Büntesd meg mind e pogányokat, ne könyörülj senkin, a ki hamisságot cselekszik. Szela.
 Var afton komma de tillbaka,  de tjuta såsom hundar      och stryka omkring i staden.
Estenden megjelennek, ordítnak, mint az eb; körüljárják a várost.
 Se, deras mun flödar över,  svärd äro på deras läppar,      ty »vem skulle höra det?»
Ímé, szájokkal csácsognak, ajkaikon szablyák vannak: hisz, *úgy mond,* kicsoda hallja meg?
 Men du, HERRE, ler åt dem;      du bespottar alla hedningar.
Te pedig, Uram, neveted őket, és megcsúfolod mind e pogány népet.
 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,      ty Gud är min borg.
Hatalmá*val szemben* te reád vigyázok; mert Isten az én váram.
 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,  Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Előmbe jön az én kegyelmes Istenem; látnom engedi Isten az én ellenségeim *romlását.*
 Dräp dem icke,      på det att mitt folk ej må förgäta det;  låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,  och slå dem ned,      du vår sköld, o Herre.
Ne öld meg őket, hogy népem meg ne felejtkezzék; bujdosókká tedd őket a te hatalmaddal, és alázd meg őket Uram, mi paizsunk!
 Vart ord på deras läppar      är en synd i deras mun.  Må de fångas i sitt högmod,  genom den förbannelse och lögn som de tala.
Szájuknak vétke az ő ajkaiknak beszéde, fogattassanak meg kevélységükben; mert csak átkot és hazugságot szólnak.
 Förgör dem i vrede,      förgör dem, så att de ej mer äro till;  och må de förnimma      att det är Gud som råder i Jakob,      allt intill jordens ändar.  Sela.
Veszítsd el őket búsulásodban, veszítsd el őket, hogy ne legyenek; és tudják meg, hogy Isten uralkodik a Jákób fölött, mind a földnek határáig. Szela.
 Ja, var afton komma de tillbaka,  de tjuta såsom hundar      och stryka omkring i staden.
Estenden megjelennek, ordítnak, mint az eb, körüljárják a várost.
 De driva omkring efter rov;  om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Étel után barangolnak, és ha nem laknak jól, virrasztanak.
 Men jag vill sjunga om din makt  och jubla var morgon över din nåd;  ty du var för mig en borg  och en tillflykt, när jag var i nöd. [ (Psalms 59:18)  Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,  ty Gud är min borg,      min nåderike Gud. ]
Én pedig éneklem a te hatalmadat, és reggelenkint zengem a te kegyelmességedet; mert váram voltál és menedékem az én nyomorúságom napján. * (Psalms 59:18) Én erősségem! Te néked éneklek, mert Isten az én váram: ő az én kegyelmes Istenem! *