Psalms 56

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Korfavoru min, ho Dio, ĉar homo volas min engluti, Dum la tuta tago malamiko min premas.

 Var mig nådig, o Gud,      ty människor stå mig efter livet;  beständigt tränga mig stridsmän.

Miaj malamikoj volas min engluti ĉiutage, Ĉar multaj militas kontraŭ mi fiere.

 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;  ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

En la tago, kiam mi timas, Mi fidas Vin.

 Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.

Dion, kies vorton mi gloras, Tiun Dion mi fidas; mi ne timas: Kion karno faros al mi?

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,  på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kan det som är kött göra mig?

Dum la tuta tago ili atakas miajn vortojn; Ĉiuj iliaj pensoj pri mi estas por malbono.

 Beständigt förbittra de livet för mig,  alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Ili kolektiĝas, embuskas, observas miajn paŝojn, Penante kapti mian animon.

 De rota sig samman, de lägga försåt,  de vakta på mina steg,      ty de stå efter mitt liv.

Por ilia malbonago repagu al ili, En kolero faligu la popolojn, ho Dio!

 Skulle de räddas med all sin ondska?  Nej, slå ned folken,      Gud, i din vrede.

Mian vagadon Vi kalkulis; Metu miajn larmojn en Vian felsakon, Ili estas ja en Via libro.

 Du har räknat min flykts dagar.  Samla mina tårar i din lägel;      de stå ju i din bok.

Tiam miaj malamikoj returniĝos malantaŭen en la tago, kiam mi vokos; Tion mi scias, ke Dio estas kun mi.

 Så måste då mina fiender vika tillbaka      på den dag då jag ropar;  det vet jag, att Gud står mig bi.

Mi gloros vorton de Dio; Mi gloros vorton de la Eternulo.

 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;  med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Dion mi fidas, mi ne timas: Kion faros al mi homo?

 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;  vad kunna människor göra mig?

Mi faris al Vi, ho Dio, promesojn, Mi plenumos al Vi dankoferojn.

 Jag har löften att infria till dig, o Gud;  jag vill betala dig lovoffer. [ (Psalms 56:14)  Ty du har räddat min själ från döden,  ja, mina fötter ifrån fall,  så att jag kan vandra inför Gud      i de levandes ljus. ]

Ĉar Vi savis mian animon de la morto, Kaj miajn piedojn de falpuŝiĝo, Por ke mi iradu antaŭ Dio En la lumo de la vivo.