Isaiah 24

 Se, HERREN ödelägger jorden      och föröder den;  han omvälver, vad därpå är,      och förströr dess inbyggare.

Se, HERREN gør Jorden tom og øde og vender op og ned på dens Overflade, han spreder dens Beboere;

 Och det går prästen såsom folket,      husbonden såsom tjänaren,  husfrun såsom tjänarinnan,      säljaren såsom köparen,  låntagaren såsom långivaren,      gäldenären såsom borgenären.

det går Lægfolk som Præst, Træl som Herre, Trælkvinde som Frue, Køber som Sælger, Långiver som Låntager, Ågerkarl som Skyldner.

 Jorden bliver i grund ödelagd      och i grund utplundrad;  ty HERREN har talat      detta ord.

Jorden tømmes og plyndres i Bund og Grund, thi HERREN har talet dette Ord.

 Jorden sörjer och tvinar bort,  jordkretsen försmäktar och tvinar bort,  vad högt är bland jordens folk försmäktar.

Jorden blegner og segner, Jorderig sygner og segner, Jordens Højder sygner hen.

 Ty jorden har blivit ohelgad      under sina inbyggare;  de hava överträtt lagarna,      de hava förvandlat rätten,      brutit det eviga förbundet.

Vanhellig blev Jorden under dem, som bor der, thi Lovene krænked de, overtrådte Budet, brød den evige Pagt.

 Därför uppfräter förbannelse jorden,  och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt;  därför förtäras jordens inbyggare av hetta,  så att ej många människor finnas kvar.

Derfor fortærer Forbandelse Jorden, og bøde må de, som bor der. Derfor svides Jordens Beboere bort, kun få af de dødelige levnes.

 Vinmusten sörjer,      vinträdet försmäktar;  de som voro så hjärteglada sucka nu alla.

Druesaften sørger, Vinranken sygner alle de hjertensglade sukker;

 Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud,  de gladas larm ha tystnat;  det är förbi med fröjden vid harpans klang.

Håndpaukens Klang er endt, de jublendes Larm hørt op, endt er Citrens Klang.

 Vin dricker man icke mer under sång,  rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.

De drikker ej Vin under Sang, besk smager den stærke Drik.

 Nedbruten ligger den öde staden;  vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.

Den øde Stad ligger nedbrudt, stængt er hver Boligs Indgang.

 Därute höres klagorop över vinet;  all glädje är såsom en nedgången sol,  all jordens fröjd har flyktat.

Man jamrer over Vinen på Gaden, bort er al Glæde svundet; landflygtig er Landets Fryd.

 Ödeläggelse allenast är kvar i staden,  och porten är slagen i spillror.

I Byen er Øde tilbage, og Porten er hugget i Splinter.

Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.

Thi på Jorden midt iblandt Folkene går det, som når Olietræets Frugt slås ned, som ved Efterslæt, når Vinen er høstet:

Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:

Disse opløfter Røsten, jubler over HERRENs Storhed, råber fra Vesten:

»Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»

"Derfor skal I ære HERREN i Østen, på Havets Strande HERRENs, Israels Guds, Navn!"

Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.

Fra Jordens Grænse hører vi Lovsange: "Hil den retfærdige!" Men jeg siger: Jeg usle, jeg usle, ve mig, Ransmænd raner, Ransmænd raner Ran,

Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.

Gru og Grav og Garn over dig, som bor på Jorden!

Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.

Den, der flygter for Gru, skal falde i Grav, og den, der når op af Grav, skal fanges i Garn. Thi Sluserne oventil åbnes, og Jordens Grundvolde vakler.

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;

Jorden smuldrer og smuldrer, Jorden gynger og gynger, Jorden skælver og skælver;

jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.

Jorden raver og raver som drukken og svajer som Vogterens Hytte; tungt ligger dens Brøde på den, den segner og rejser sig ikke.

På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.

På hin Dag hjemsøger HERREN Himlens Hær i Himlen og Jordens Konger på Jorden.

Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.

De slæbes i Fængsel som Fanger, holdes under Lås og Lukke og straffes lang Tid efter.

Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.

Månen blues og Solen skæmmes, thi Hærskarers HERRE viser, han er Konge på Zions Bjerg, i Jerusalem; for hans Ældstes Øjne er Herlighed.