Isaiah 40

 Trösten, trösten mitt folk,      säger eder Gud.

Potěšujte, potěšujte lidu mého, dí Bůh váš.

 Talen ljuvligt till Jerusalem      och prediken för det,  att dess vedermöda är slut,      att dess missgärning är försonad  och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand      för all sina synder.

Mluvte k srdci Jeruzaléma, a ohlašujte jemu, že se již doplnil čas uložený jeho, že jest odpuštěna nepravost jeho, a že vzal z ruky Hospodinovy dvojnásobně za všecky hříchy své.

 Hör, man ropar;      »Bereden väg      för HERREN i öknen,  banen på hedmarken      en jämn väg för vår Gud.

Hlas volajícího: Připravtež na poušti cestu Hospodinovu, přímou učiňte na pustině stezku Boha našeho.

 Alla dalar skola höjas  och alla berg och höjder sänkas;  vad ojämnt är skall jämnas,  och vad oländigt är skall bliva slät mark.

Každé údolí ať jest vyvýšeno, a všeliká hora i pahrbek ať jest snížen; což jest křivého, ať jest přímé, a místa nerovná ať jsou rovinou.

 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad,  och allt kött skall tillsammans se den.  Ty så har HERRENS mun talat.»

Nebo se zjeví sláva Hospodinova, a uzří všeliké tělo spolu, že ústa Hospodinova mluvila.

 Hör, någon talar: »Predika!»,  och en annan svarar: »Vad skall jag predika?»  »Allt kött är gräs  och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.

Hlas řkoucího: Volej. I řekl: Co mám volati? To, že všeliké tělo jest tráva, a všeliká vzácnost jeho jako květ polní.

 Gräset torkar bort,      blomstret förvissnar,  när HERRENS andedräkt blåser därpå.

Usychá tráva, květ prší, jakž vítr Hospodinův povane na něj. V pravděť jsou lidé ta tráva.

 Gräset torkar bort,      blomstret förvissnar,  men vår Guds ord      förbliver evinnerligen.»

Usychá tráva, květ prší, ale slovo Boha našeho zůstává na věky.

 Stig upp på ett högt berg,      Sion, du glädjens budbärarinna;  häv upp din röst med kraft,      Jerusalem, du glädjens budbärarinna:  häv upp den utan fruktan,  säg till Juda stöder:      »Se, där är eder Gud!»

Na horu vysokou vystup sobě, Sione, zvěstovateli věcí potěšených, povyš mocně hlasu svého, Jeruzaléme, zvěstovateli věcí potěšených, povyš, aniž se boj. Rci městům Judským: Aj, Bůh váš.

 Ja, Herren, HERREN kommer      med väldighet,  och hans arm visar sin makt.  Se, han har med sig sin lön,      och hans segerbyte går framför honom.

Aj, Panovník Hospodin proti silnému přijde, a rámě jeho panovati bude nad ním;aj, mzda jeho s ním, a dílo jeho před ním.

 Han för sin hjord i bet såsom en herde,  han samlar lammen i sin famn  och bär dem i sitt sköte      och sakta för han moderfåren fram.

Jako pastýř stádo své pásti bude, do náručí svého shromáždí jehňátka, a v klíně svém je ponese, březí pak poznenáhlu povede.

 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand  och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar?  Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått?  Vem väger bergen på en våg  och höjderna på en viktskål?

Kdo změřil hrstí svou vody, a nebesa pídí rozměřil? A kdo změřil měrou prach země, a zvážil na váze hory, a pahrbky na závaží?

 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,  och vem kan giva honom råd och undervisa honom?

Kdo vystihl ducha Hospodinova, a rádcím jeho byl, že by mu oznámil?

 Går han till råds med någon,  för att denne skall giva honom förstånd  och lära honom den rätta stigen,  lära honom kunskap  och visa honom förståndets väg?

S kým se radil, že by mu přidal srozumění, a naučil jej stezce soudu, a vyučil jej umění, a cestu všelijaké rozumnosti jemu v známost uvedl?

 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret  och såsom ett grand på vågskålen;  se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.

Aj, národové jako krůpě od okova, a jako prášek na vážkách se počítají, ostrovy jako nejmenší věc zachvacuje.

 Libanons skog vore icke nog till offerved  och dess djur icke nog till brännoffer.

Ani Libán nepostačil by k zanícení ohně, a živočichové jeho nepostačili by k zápalné oběti.

 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom;  såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.

Všickni národové jsou jako nic před ním, za nic a za marnost pokládají se u něho.

 Vid vem viljen I då likna Gud,  och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?

K komu tedy připodobníte Boha silného? A jaké podobenství přirovnáte jemu?

 Månne ett avgudabeläte?  -- det gjutes av någon konstnär,  och guldsmeden överdrager det sedan med guld,  och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.

Jakžkoli rytinu líčí řemeslník, a zlatník zlatem ji potahuje, a řetízky stříbrné k ní slévá;

 Den som icke har råd att offra så mycket,  han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar,  och söker sig en förfaren konstnär,  som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.

A ten, kterýž pro chudobu nemá co obětovati, dřevo, kteréž by nepráchnivělo, vybírá, a řemeslníka umělého sobě hledá k přistrojení rytiny, aby se nepohnula.

 Haven I då intet förstånd?      Hören I då intet?  Blev detta icke förkunnat      för eder från begynnelsen?  Haven I icke förstått,      vad jordens grundvalar säga?

Zdaliž nevíte? Zdaliž neslýcháte? Zdaliž se vám nezvěstuje od počátku? Zdaliž nesrozumíváte z základů země?

 Han är den som tronar över jordens rund,  och dess inbyggare äro såsom gräshoppor;  han är den som utbreder himmelen såsom ett flor  och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

Ten, kterýž sedí nad okršlkem země, jejížto obyvatelé jako kobylky, kterýž rozprostřel jako kortýnu nebesa, a roztáhl je jako stánek k přebývání,

 Han är den som gör furstarna till intet,  förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.

Onť přivodí knížata na nic, soudce zemské jako nic rozptyluje,

 Knappt äro de planterade,      knappt äro de sådda,  knappt har deras stam      slagit rot i jorden,  så blåser han på dem, och de förtorka,  och en stormvind för dem bort såsom strå.

Tak že nebývají štípeni ani sáti, aniž kořene pouští do země pařez jejich. Nebo jakž jen zavane na ně, hned usychají, a vicher jako plevu zanáší je.

 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han?      säger den Helige.

K komu tedy připodobníte mne, abych podobný byl jemu, praví Svatý?

 Lyften upp edra ögon mot höjden  och sen: vem har skapat allt detta?  Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar;  han nämner dem alla vid namn.  Så stor är hans makt, så väldig hans kraft,  att icke en enda utebliver.

Pozdvihněte zhůru očí svých, a vizte, kdo to stvořil? Kdo vyvodí v počtu vojsko jejich, a všeho toho zejména povolává? Vedlé množství síly a veliké moci ani jedno z nich nehyne.

 Huru kan du säga sådant, du Jakob,  och tala så, du Israel:  »Min väg är fördold för HERREN,  och min rätt är försvunnen för min Gud»?

Pročež tedy říkáš, Jákobe, a mluvíš, Izraeli: Skrytať jest cesta má před Hospodinem, a pře má před Boha mého nepřichází?

 Vet du då icke,      har du ej hört det,  att HERREN är en evig Gud,  han som har skapat jordens ändar?  Han bliver ej trött och uppgives icke,  hans förstånd är outrannsakligt.

Zdaliž nevíš, zdaž jsi neslýchal, že Bůh věčný Hospodin, kterýž stvořil končiny země, neustává ani zemdlívá, a že vystižena býti nemůže moudrost jeho?

 Han giver den trötte kraft  och förökar den maktlöses styrka.

On dává ustalému sílu, a tomu, ješto žádné síly nemá, moci hojně udílí.

 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas,  och unga män kunna falla;

Ustává a umdlévá mládež, a mládenci těžce klesají,

 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft,  de få nya vingfjädrar såsom örnarna.  Så hasta de åstad utan att uppgivas,  de färdas framåt utan att bliva trötta.

Ale ti, jenž očekávají na Hospodina, nabývají nové síly. Vznášejí se peřím jako orlice; běží, a však neumdlévají, chodí, a neustávají.