Ecclesiastes 3

Tudo tem a sua ocasião própria, e há tempo para todo propósito debaixo do céu.

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

Há tempo de nascer, e tempo de morrer; tempo de plantar, e tempo de arrancar o que se plantou;

Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.

tempo de matar, e tempo de curar; tempo de derribar, e tempo de edificar;

Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

tempo de chorar, e tempo de rir; tempo de prantear, e tempo de dançar;

Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.

tempo de espalhar pedras, e tempo de ajuntar pedras; tempo de abraçar, e tempo de abster-se de abraçar;

Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.

tempo de buscar, e tempo de perder; tempo de guardar, e tempo de deitar fora;

Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.

tempo de rasgar, e tempo de coser; tempo de estar calado, e tempo de falar;

Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

tempo de amar, e tempo de odiar; tempo de guerra, e tempo de paz.

Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Que proveito tem o trabalhador naquilo em que trabalha?

Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?

Tenho visto o trabalho penoso que Deus deu aos filhos dos homens para nele se exercitarem.

Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.

Tudo fez formoso em seu tempo; também pôs na mente do homem a ideia da eternidade, se bem que este não possa descobrir a obra que Deus fez desde o princípio até o fim.

Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.

Sei que não há coisa melhor para eles do que se regozijarem e fazerem o bem enquanto viverem;

Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.

e também que todo homem coma e beba, e goze do bem de todo o seu trabalho é dom de Deus.

Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.

Eu sei que tudo quanto Deus faz durará eternamente; nada se lhe pode acrescentar, e nada se lhe pode tirar; e isso Deus faz para que os homens temam diante dele:

Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.

O que é, já existiu; e o que há de ser, também já existiu; e Deus procura de novo o que ja se passou.

Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.

Vi ainda debaixo do sol que no lugar da retidão estava a impiedade; e que no lugar da justiça estava a impiedade ainda.

Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.

Eu disse no meu coração: Deus julgará o justo e o ímpio; porque há um tempo para todo propósito e para toda obra.

Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.

Disse eu no meu coração: Isso é por causa dos filhos dos homens, para que Deus possa prová-los, e eles possam ver que são em si mesmos como os brutos.

Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.

Pois o que sucede aos filhos dos homens, isso mesmo também sucede aos brutos; uma e a mesma coisa lhes sucede; como morre um, assim morre o outro; todos têm o mesmo fôlego; e o homem não tem vantagem sobre os brutos; porque tudo é vaidade.

Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.

Todos vão para um lugar; todos são pó, e todos ao pó tornarão.

Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.

Quem sabe se o espírito dos filhos dos homens vai para cima, e se o espírito dos brutos desce para a terra?

Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?

Pelo que tenho visto que não há coisa melhor do que alegrar-se o homem nas suas obras; porque esse é o seu quinhão; pois quem o fará voltar para ver o que será depois dele?

Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?