II Thessalonians 3

Dále pak, bratří, modlte se za nás, aby slovo Páně rozmáhalo se a slaveno bylo, jako i u vás,

För övrigt, käre bröder, bedjen för oss, att Herrens ord må hava framgång och komma till ära hos andra likasom hos eder,

A abychom vysvobozeni byli od nezbedných a zlých lidí. Neboť ne všech jest víra.

så ock att vi må bliva frälsta ifrån vanartiga och onda människor. Ty tron är icke var mans.

Ale věrnýť jest Pán, kterýž utvrdí vás a ostříhati bude od zlého.

Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda.

Doufámeť pak v Pánu o vás, že to, což vám předkládáme, činíte i činiti budete.

Och vi hava den tillförsikten till eder i Herren, att I både nu gören och framgent skolen göra vad vi bjuda eder.

Pán pak spravujž srdce vaše k lásce Boží a k trpělivému očekávání Krista.

Ja, Herren styre edra hjärtan till Guds kärlek och Kristi ståndaktighet.

Přikazujemeť pak vám, bratří, ve jménu Pána našeho Jezukrista, abyste se oddělovali od každého bratra, kterýž by se choval neřádně a ne podle naučení vydaného, kteréž přijal od nás.

Men vi bjuda eder, käre bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn, att I dragen eder ifrån var broder som för en oordentlig vandel och icke lever efter de lärdomar han har mottagit av oss.

Nebo sami víte, kterak jest potřebí následovati nás, poněvadž jsme se nechovali mezi vámi neslušně.

I veten ju själva huru man bör efterfölja oss. Ty vi förhöllo oss icke oordentligt bland eder,

Aniž jsme darmo chleba jedli u koho, ale s prací a s těžkostí, ve dne i v noci dělajíce, abychom žádnému z vás nebyli k obtížení.

ej heller åto vi någons bröd för intet; tvärtom åto vi vårt bröd under arbete och möda, och vi strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.

Ne jako bychom neměli k tomu práva, ale abychom se vám za příklad vydali, abyste nás následovali.

Icke som om vi ej hade haft rätt därtill, men vi ville låta eder i oss få ett föredöme, för att I skullen efterfölja oss.

Nebo i když jsme byli u vás, to jsme vám předkládali: Kdož nechce dělati, aby také nejedl.

Redan när vi voro hos eder, gåvo vi ju eder det budet: om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.

Slyšímeť zajisté, že někteří mezi vámi chodí nezpůsobně, nic nedělajíce, ale v neužitečné věci se vydávajíce.

Vi höra nämligen att somliga bland eder föra en oordentlig vandel och icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommer dem vid.

Protož těm, kteříž takoví jsou, přikazujeme, a napomínáme jich skrze Pána našeho Jezukrista, aby pokojně pracujíce, svůj chléb jedli.

Sådana människor bjuda och förmana vi i Herren Jesus Kristus, att de arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd.

Vy pak, bratří, neoblevujte dobře činíce.

Och I, käre bröder, mån icke förtröttas att göra vad gott är.

Pakli kdo neuposlechne skrze psaní řeči naší, toho znamenejte, a nemějte s ním nic činiti, ať by se zastyděl.

Men om någon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, så märken ut för eder den mannen, och haven intet umgänge med honom, på det att han må blygas.

Avšak nemějte ho za nepřítele, ale napomínejte jako bratra.

Hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom en broder.

Sám pak Pán pokoje dejž vám vždycky pokoj všelijakým způsobem. Pán budiž se všemi vámi.

Men fridens Herre själv give eder sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med eder alla.

Pozdravení mou vlastní rukou Pavlovou, což jest za znamení v každém listu. Takť obyčejně píši.

Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev; så skriver jag.

Milost Pána našeho Jezukrista budiž se všemi vámi. Amen. Druhý list k Tessalonicenským psán byl z Atén.

Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder alla.