I Thessalonians 4

Ytterligare, käre bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sådan vandel som I haven fått lära av oss att I skolen föra, Gud till behag -- en sådan vandel som I redan fören.
А далі, браття, просимо вас та благаємо в Господі Ісусі, щоб, як прийняли ви від нас, як належить поводитись вам та догоджувати Богові, як ви й поводитеся, щоб у тому ще більше зростали!
I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
Бо ви знаєте, які вам накази дали ми Господом Ісусом.
Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,
Бо це воля Божа, освячення ваше: щоб ви береглись від розпусти,
och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära,
щоб кожен із вас умів тримати начиння своє в святості й честі,
icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --
а не в пристрасній похоті, як і погани, що Бога не знають.
och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder.
Щоб ніхто не кривдив і не визискував брата свого в якійбудь справі, бо месник Господь за все це, як і перше казали ми вам та засвідчили.
Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.
Бо покликав нас Бог не на нечистість, але на освячення.
Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.
Отож, хто оце відкидає, зневажає не людину, а Бога, що нам також дав Свого Духа Святого.
Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra;
А про братолюбство немає потреби писати до вас, бо самі ви від Бога навчені любити один одного,
så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri
бо чините те всім братам у всій Македонії. Благаємо ж, браття, ми вас, щоб у цьому ще більш ви зростали,
och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,
і пильно дбали жити спокійно, займатися своїми справами та заробляти своїми руками, як ми вам наказували,
så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.
щоб ви перед чужими пристойно поводилися, і щоб ні від кого не залежали!
Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.
Не хочу ж я, браття, щоб не відали ви про покійних, щоб ви не сумували, як і інші, що надії не мають.
Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.
Коли бо ми віруємо, що Ісус був умер і воскрес, так і покійних через Ісуса приведе Бог із Ним.
Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.
Бо це ми вам кажемо словом Господнім, що ми, хто живе, хто полишений до приходу Господнього, ми не попередимо покійних.
Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;
Сам бо Господь із наказом, при голосі Архангола та при Божій сурмі зійде з неба, і перше воскреснуть умерлі в Христі,
sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.
потім ми, що живемо й зостались, будемо схоплені разом із ними на хмарах на зустріч Господню на повітрі, і так завсіди будемо з Господом.
Så trösten nu varandra med dessa ord.
Отож, потішайте один одного цими словами!