Psalms 122

En vallfartssång; av David.  Jag gladdes, när man sade till mig:  »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Bana: “RAB’bin evine gidelim” dendikçe Sevinirim.

 Våra fötter fingo träda in  i dina portar, Jerusalem,

Ayaklarımız senin kapılarında, Ey Yeruşalim!

 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,  där hus sluter sig väl till hus,

Bitişik nizamda kurulmuş bir kenttir Yeruşalim!

 dit stammarna draga upp,      HERRENS stammar,      efter lagen för Israel,  till att prisa HERRENS namn.

Oymaklar çıkar oraya, RAB’bin oymakları, İsrail’e verilen öğüt uyarınca, RAB’bin adına şükretmek için.

 Ty där äro ställda      domarstolar,  stolar för Davids hus.

Çünkü orada yargı tahtları, Davut soyunun tahtları kurulmuştur.

 Önsken Jerusalem frid;  ja, dem gånge väl, som älska dig.

Esenlik dileyin Yeruşalim’e: “Huzur bulsun seni sevenler!

 Frid vare inom dina murar,  välgång i dina palats!

Surlarına esenlik, Saraylarına huzur egemen olsun!”

 För mina bröders och vänners skull  vill jag tillsäga dig frid.

Kardeşlerim, dostlarım için, “Esenlik olsun sana!” derim.

 För HERRENS, vår Guds, hus' skull  vill jag söka din välfärd.

Tanrımız RAB’bin evi için İyilik dilerim sana.