Psalms 141

En psalm av David.  HERRE, jag ropar till dig,      skynda till mig;  lyssna till min röst,      då jag nu ropar till dig.
מזמור לדוד יהוה קראתיך חושה לי האזינה קולי בקראי לך׃
 Min bön gälle inför dig      såsom ett rökoffer,  mina händers upplyftande      såsom ett aftonoffer.
תכון תפלתי קטרת לפניך משאת כפי מנחת ערב׃
 Sätt, o HERRE,      en vakt för min mun,  bevaka mina läppars dörr.
שיתה יהוה שמרה לפי נצרה על דל שפתי׃
 Låt icke mitt hjärta      vika av till något ont,  till att öva ogudaktighetens gärningar  tillsammans med män som göra vad orätt är;  av deras läckerheter vill jag icke äta.
אל תט לבי לדבר רע להתעולל עללות ברשע את אישים פעלי און ובל אלחם במנעמיהם׃
 Må den rättfärdige slå mig      i kärlek och straffa mig;  det är såsom olja på huvudet,      och mitt huvud skall icke försmå det.  Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,  genom att det går dem illa;
יהלמני צדיק חסד ויוכיחני שמן ראש אל יני ראשי כי עוד ותפלתי ברעותיהם׃
 deras ledare skola störtas      ned utför klippan,  och man skall då höra      att mina ord äro ljuvliga.
נשמטו בידי סלע שפטיהם ושמעו אמרי כי נעמו׃
 Såsom när man har plöjt      och ristat upp jorden,  så ligga våra ben kringströdda      vid dödsrikets rand.
כמו פלח ובקע בארץ נפזרו עצמינו לפי שאול׃
 Ja, till dig, HERRE,      Herre, se mina ögon;  till dig tager jag min tillflykt,      förkasta icke min själ.
כי אליך יהוה אדני עיני בכה חסיתי אל תער נפשי׃
 Bevara mig för de snaror      som de lägga ut på min väg  och för ogärningsmännens giller.
שמרני מידי פח יקשו לי ומקשות פעלי און׃
 De ogudaktiga falle i sina egna garn,  medan jag går oskadd förbi.
יפלו במכמריו רשעים יחד אנכי עד אעבור׃