Psalms 142

En sång av David; en bön, när han var i grottan.

משכיל לדוד בהיותו במערה תפלה קולי אל יהוה אזעק קולי אל יהוה אתחנן׃

 Jag höjer min röst och ropar till HERREN,  jag höjer min röst och beder till HERREN.

אשפך לפניו שיחי צרתי לפניו אגיד׃

 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer,  min nöd kungör jag för honom.

בהתעטף עלי רוחי ואתה ידעת נתיבתי בארח זו אהלך טמנו פח לי׃

 När min ande försmäktar i mig,  är du den som känner min stig.  På den väg där jag skall gå  hava de lagt ut snaror för mig.

הביט ימין וראה ואין לי מכיר אבד מנוס ממני אין דורש לנפשי׃

 Skåda på min högra sida och se:  där finnes ingen som kännes vid mig.  Ingen tillflykt återstår för mig,  ingen finnes, som frågar efter min själ.

זעקתי אליך יהוה אמרתי אתה מחסי חלקי בארץ החיים׃

 Jag ropar till dig, o HERRE,  jag säger: »Du är min tillflykt,  min del i de levandes land.»

הקשיבה אל רנתי כי דלותי מאד הצילני מרדפי כי אמצו ממני׃

 Akta på mitt rop,  ty jag är i stort elände;  rädda mig från mina förföljare,  ty de äro mig övermäktiga. [ (Psalms 142:8)  För min själ ut ur fängelset,  så att jag får prisa ditt namn.  Omkring mig skola de rättfärdiga församlas,  när du gör väl mot mig. ]

הוציאה ממסגר נפשי להודות את שמך בי יכתרו צדיקים כי תגמל עלי׃