Isaiah 22

Utsaga om Synernas dal.  Vad är då på färde,      eftersom allt ditt folk      stiger upp på taken?

משא גיא חזיון מה לך אפוא כי עלית כלך לגגות׃

 Du larmuppfyllda,      du bullrande stad,      du glada stad!  Dina slagna hava icke      blivit slagna med svärd,      ej dödats i strid.

תשאות מלאה עיר הומיה קריה עליזה חלליך לא חללי חרב ולא מתי מלחמה׃

 Alla dina furstar      hava samfällt flytt undan,      utan bågskott blevo de fångar.  Ja, så många som påträffades hos dig      blevo allasammans fångar,      huru långt bort de än flydde.

כל קציניך נדדו יחד מקשת אסרו כל נמצאיך אסרו יחדו מרחוק ברחו׃

 Därför säger jag:      Vänden blicken ifrån mig,      jag måste gråta bitterligen;  trugen icke på mig tröst      för att dottern mitt folk      har blivit förstörd.

על כן אמרתי שעו מני אמרר בבכי אל תאיצו לנחמני על שד בת עמי׃

 Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning      kommer från Herren, HERREN Sebaot,  i Synernas dal,      med nedbrutna murar      och med rop upp mot berget.

כי יום מהומה ומבוסה ומבוכה לאדני יהוה צבאות בגיא חזיון מקרקר קר ושוע אל ההר׃

 Elam hade fattat kogret,  vagnskämpar och ryttare följde honom;  Kir hade blottat skölden.

ועילם נשא אשפה ברכב אדם פרשים וקיר ערה מגן׃

 Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar,  och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

ויהי מבחר עמקיך מלאו רכב והפרשים שת שתו השערה׃

Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter vapnen i Skogshuset.

ויגל את מסך יהודה ותבט ביום ההוא אל נשק בית היער׃

Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.

ואת בקיעי עיר דוד ראיתם כי רבו ותקבצו את מי הברכה התחתונה׃

Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att befästa muren.

ואת בתי ירושלם ספרתם ותתצו הבתים לבצר החומה׃

Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det sågen I icke.

ומקוה עשיתם בין החמתים למי הברכה הישנה ולא הבטתם אל עשיה ויצרה מרחוק לא ראיתם׃

Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.

ויקרא אדני יהוה צבאות ביום ההוא לבכי ולמספד ולקרחה ולחגר שק׃

Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden: »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»

והנה ששון ושמחה הרג בקר ושחט צאן אכל בשר ושתות יין אכול ושתו כי מחר נמות׃

Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron: Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad, så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

ונגלה באזני יהוה צבאות אם יכפר העון הזה לכם עד תמתון אמר אדני יהוה צבאות׃

Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där, förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:

כה אמר אדני יהוה צבאות לך בא אל הסכן הזה על שבנא אשר על הבית׃

Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe, du som i klippan urholkar en boning åt dig,

מה לך פה ומי לך פה כי חצבת לך פה קבר חצבי מרום קברו חקקי בסלע משכן לו׃

du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan man som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,

הנה יהוה מטלטלך טלטלה גבר ועטך עטה׃

han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

צנוף יצנפך צנפה כדור אל ארץ רחבת ידים שמה תמות ושמה מרכבות כבודך קלון בית אדניך׃

Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din tjänst skall du bliva avsatt.

והדפתיך ממצבך וממעמדך יהרסך׃

Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son;

והיה ביום ההוא וקראתי לעבדי לאליקים בן חלקיהו׃

honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda hus.

והלבשתיו כתנתך ואבנטך אחזקנו וממשלתך אתן בידו והיה לאב ליושב ירושלם ולבית יהודה׃

Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall ingen upplåta.

ונתתי מפתח בית דוד על שכמו ופתח ואין סגר וסגר ואין פתח׃

Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg, och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.

ותקעתיו יתד במקום נאמן והיה לכסא כבוד לבית אביו׃

Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig på honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --

ותלו עליו כל כבוד בית אביו הצאצאים והצפעות כל כלי הקטן מכלי האגנות ועד כל כלי הנבלים׃

då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så har HERREN talat.

ביום ההוא נאם יהוה צבאות תמוש היתד התקועה במקום נאמן ונגדעה ונפלה ונכרת המשא אשר עליה כי יהוה דבר׃