Psalms 130

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Veisu korkeimmassa Kuorissa. Syvyydessä minä huudan sinua, Herra.

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Herra, kuule minun ääneni: vaarinottakaan korvas rukousteni äänestä.

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Jos sinä, Herra, soimaat syntiä: Herra, kuka siis pysyy?

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Sillä sinun tykönäs on anteeksi antamus, että sinua peljättäisiin.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Minä odotan Herraa: sieluni odottaa, ja minä toivon hänen sanansa päälle.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Sieluni vartioitsee Herraa huomenvartiosta toiseen huomenvartioon asti.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Israel toivokaan Herran päälle; sillä Herralla on armo, ja runsas lunastus hänellä.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.

Ja hän lunastaa Israelin kaikista synneistänsä.