Psalms 131

En vallfartssång; av David.  HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,  och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,  och jag umgås icke med stora ting,  med ting som äro mig för svåra.
Davidin veisu korkeimmassa Kuorissa. Herra! ei minun sydämeni ole paisunut, eikä minun silmäni ole ylpiät; enkä minä vaella suurissa asioissa, jotka minulle työläät ovat.
 Nej, jag har lugnat och stillat min själ;  såsom ett avvant barn i sin moders famn,  ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
Kuin en minä sieluani asettanut ja vaikittanut, niin minun sieluni tuli vieroitetuksi, niinkuin lapsi äidistänsä vieroitetaan.
 Hoppas på HERREN, Israel,  från nu och till evig tid.
Israel toivokaan Herran päälle, hamasta nyt ja ijankaikkiseen.