Isaiah 29

 Ve dig, Ariel, Ariel,  du stad, där David slog upp sitt läger!  Läggen år till år  och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,

Teško Arielu! Arielu, gradu što ga opkoli David! Nek' se niže godina na godinu, nek' se izredaju blagdani,

 så skall jag bringa Ariel i trångmål;  jämmer skall följa på jämmer,  och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.

pa ću pritisnuti Ariel i nastat će jauk i lelek. Za mene ćeš biti Ariel,

 Jag skall slå läger runt omkring dig  och omsluta dig med vallar  och resa upp bålverk emot dig.

opkolit ću te kao David, rovovima okružiti, suprot tebi nasipe ću dići.

 Då skall du tala djupt nedifrån jorden,  och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;  din röst skall höras såsom en andes ur jorden,  och ur stoftet skall du viska fram dina ord.

Oboren govorit ćeš sa zemlje, iz praha mucat' riječju prigušenom, glas će ti se iz zemlje dizat' kao pokojnikov, iz praha ćeš šaptati besjedu.

 Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm  och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;  plötsligt och med hast skall detta ske.

Kao sitna prašina bit će mnoštvo tvojih dušmana, kao pljeva razvijana - rulja silnika: i odjednom, u tren oka:

 Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,  med tordön och jordbävning och stort dunder,  med storm och oväder  och med lågor av förtärande eld.

pohodit će te Jahve nad Vojskama grmljavinom, tutnjem, bukom velikom, vihorom, olujom i plamenim ognjem što proždire.

 Och hela hopen av alla de folk  som drogo i strid mot Ariel,  de skola vara såsom en drömsyn om natten,  alla som drogo i strid mot det och dess borg  och bragte det i trångmål.

Bit će k'o san, utvara noćna: mnoštvo svih naroda što vojuje s Arielom i svih onih koji zavojštiše na nj i na utvrde njegove i koji ga odasvud pritijesniše.

 Såsom när den hungrige drömmer att han äter,  men vaknar och känner sin buk vara tom,  och såsom när den törstande drömmer att han dricker,  men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,  så skall det gå med hela hopen av alla de folk  som drogo i strid mot Sions berg.

Bit će kao kad gladan sanja da jede, a probudi se prazna želuca; i kao kad žedan sanja da pije, pa se, iznemogao, suha grla probudi. Tako će se dogoditi mnoštvu naroda koji vojuju protiv Gore sionske.

 Stån där med häpnad, ja, varen häpna;      stirren eder blinda, ja, varen blinda,  I som ären druckna, men icke av vin,      I som raglen, men icke av starka drycker.

Stanite, skamenite se od čuda, oslijepite i obnevidite! Pijani su, ali ne od vina, posrću, ali ne od silna pića.

 Ty HERREN har utgjutit över eder      en tung sömns ande      och har tillslutit edra ögon;  han har höljt mörker över profeterna      och över siarna, edra ledare.

Jahve je izlio na vas duh obamrlosti, zatvorio je oči vaše - proroke, zastro glave vaše - vidioce.

Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,

Zato će vam svako viđenje biti kao riječi u zapečaćenoj knjizi: dade li se kome tko zna čitati govoreći: "De, čitaj to!" - on će odgovoriti: "Ne mogu jer je zapečaćena."

och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

A dade li se kome tko ne zna čitati govoreći: "Čitaj to!" - on će odvratiti: "Ne znam čitati."

 Och HERREN har sagt:  Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun  och ärar mig med sina läppar,  men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,  så att deras fruktan för mig  består i inlärda människobud,

Jahve reče: "Jer mi narod ovaj samo ustima pristupa i samo me usnama časti, a srce mu je daleko od mene i njegovo štovanje naučena ljudska uredba,

 därför skall jag ännu en gång      göra underbara ting mot detta folk,      ja, underbara och förunderliga;  de visas vishet skall förgås,  och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

zato ću, evo, i dalje čudno postupati s ovim narodom - čudno i prečudno: i propast će mudrost njegovih mudraca, pomračit se umnost njegovih umnika."

Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

Teško onima koji se od Jahve kriju da bi svoje sakrili namjere i koji u mraku djeluju i zbore: "Tko nas vidi i tko nas pozna?"

Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

Kolike li naopakosti vaše! Cijeni li se glina kao lončar, pa da djelo rekne svome tvorcu: "NIje me on načinio"? Ili lonac da rekne lončaru: "On ne razumije ništa"?

 Se, ännu allenast en liten tid,  och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält  och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.

Neće li se naskoro Libanon u voćnjak pretvoriti, a voćnjak izroditi u šumu?

 De döva skola på den tiden  höra vad som läses för de,  och de blindas ögon skola se  och vara fria ifrån dunkel och mörker;

I čut će u onaj dan gluhi riječi knjige; oslobođene mraka i tmine, oči će slijepih vidjeti.

 och de ödmjuka skola då känna      allt större glädje i HERREN;  och de fattigaste bland människor      skola fröjda sig i Israels Helige.

A siromasi će se opet radovati u Jahvi, najbjedniji će klicat' Svecu Izraelovu,

 Ty våldsverkarna äro då icke mer till,      bespottarna hava fått en ände,  och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,

jer neće više biti silnika, nestat će podsmjevača, istrijebit će se svi koji zlo snuju:

 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda  och snärjde den som skulle skipa rätt i porten  och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

oni koji riječju druge okrivljuju, oni koji na vratima sucu postavljaju zamku i nizašto obaraju pravednika.

 Därför säger HERREN så till Jakobs hus,  han som förlossade Abraham:  Nu skall Jakob icke mer behöva blygas,  nu skall hans ansikte ej vidare blekna;

Zato ovako govori Jahve, Bog kuće Jakovljeve, koji otkupi Abrahama: "Neće se odsad više stidjeti Jakov i više mu neće lice blijedjeti,

 ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig,  då skola de hålla mitt namn heligt,  de skola hålla Jakobs Helige helig  och förskräckas för Israels Gud.

jer kad vidi usred sebe djelo mojih ruku, svetit će ime moje." Svetit će Sveca Jakovljeva, bojat će se Boga Izraelova.

 De förvillade skola då få förstånd,  och de knorrande skola taga emot lärdom.

Zabludjeli duhom urazumit će se, a oni što mrmljaju primit će pouku.