I Corinthians 2

And I, brethren, when I came to you, came not with excellency of speech or of wisdom, declaring unto you the testimony of God.

När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.

For I determined not to know any thing among you, save Jesus Christ, and him crucified.

Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.

And I was with you in weakness, and in fear, and in much trembling.

Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.

And my speech and my preaching was not with enticing words of man's wisdom, but in demonstration of the Spirit and of power:

Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;

That your faith should not stand in the wisdom of men, but in the power of God.

ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.

Howbeit we speak wisdom among them that are perfect: yet not the wisdom of this world, nor of the princes of this world, that come to nought:

Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.

But we speak the wisdom of God in a mystery, even the hidden wisdom, which God ordained before the world unto our glory:

Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,

Which none of the princes of this world knew: for had they known it, they would not have crucified the Lord of glory.

och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.

But as it is written, Eye hath not seen, nor ear heard, neither have entered into the heart of man, the things which God hath prepared for them that love him.

Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».

But God hath revealed them unto us by his Spirit: for the Spirit searcheth all things, yea, the deep things of God.

Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.

For what man knoweth the things of a man, save the spirit of man which is in him? even so the things of God knoweth no man, but the Spirit of God.

Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.

Now we have received, not the spirit of the world, but the spirit which is of God; that we might know the things that are freely given to us of God.

Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.

Which things also we speak, not in the words which man's wisdom teacheth, but which the Holy Ghost teacheth; comparing spiritual things with spiritual.

Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.

But the natural man receiveth not the things of the Spirit of God: for they are foolishness unto him: neither can he know them, because they are spiritually discerned.

Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.

But he that is spiritual judgeth all things, yet he himself is judged of no man.

Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.

For who hath known the mind of the Lord, that he may instruct him? But we have the mind of Christ.

Ty  »vem har lärt känna Herrens sinne,  så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.