Isaiah 5

Jeg vil synge en Sang om min Ven, en Kærlighedssang om hans Vingård: Min Ven, han havde en Vingård på en frugtbar Høj.

Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.  Min vän hade en vingård      på en bördig bergskulle.

Han grov den, rensed den for Sten og plantede ædle Ranker; han bygged et Vagttårn deri og huggede også en Perse. Men den bar vilde Druer, skønt han ventede Høst af ædle.

 Och han hackade upp den      och rensade den från stenar      och planterade där ädla vinträd;  han byggde ett vakttorn därinne,      han högg ock ut ett presskar däri.  Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,      men den bar vilddruvor.

Og nu, Jerusalems Borgere, Judas Mænd, skift Ret mellem mig og min Vingård!

 Och nu, I Jerusalems invånare      och I Juda män,  fällen nu eder dom      mellan mig och min vingård.

Hvad mer var at gøre ved Vingården, hvad lod jeg ugjort? Hvi bar den vilde Druer, skønt jeg ventede Høst af ædle?

 Vad kunde mer göras för min vingård,      än vad jag har gjort för den?  Varför bar den då vilddruvor,      när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

Så vil jeg da lade jer vide, hvad jeg vil gøre ved min Vingård: Nedrive dens Hegn, så den ædes op, nedbryde dens Mur, så den trampes ned!

 Så vill jag nu kungöra för eder      vad jag skall göra med min vingård:  Jag skall taga bort dess hägnad,      och den skall givas till skövling;  jag skall bryta ned dess mur,      och den skall bliva nedtrampad.

Jeg lægger den øde; den skal ikke beskæres og ikke graves, men gro sammen i Torn og Tidsel; og Skyerne giver jeg Påbud om ikke at sende den Regn.

 Jag skall i grund fördärva den,      ingen skall skära den eller gräva däri.  Den skall fyllas med tistel och törne;  och molnen skall jag förbjuda      att sända ned regn på den.

Thi Hærskarers HERREs Vingård er Israels Hus, og Judas Mænd er hans Yndlingsplantning. Han vented på Retfærd se, der kom Letfærd, han vented på Lov se, Skrig over Rov!

 Ty HERREN Sebaots vingård,      det är Israels hus;  och Juda folk      är hans älsklingsplantering.  Men när han väntade laglydnad,      då fann han lagbrott,  och när han väntade rättfärdighet,      fann han skriande orättfärdighet.  --

Ve dem, der føjer Hus til Hus, dem, der lægger Mark til Mark, så der ikke er Plads tilbage, men kun I har Landet i Eje.

 Ve eder som läggen hus till hus  och fogen åker till åker,  intill dess att rum ej mer finnes  och I ären de enda som bo i landet!

Det lyder i mine Ører fra Hærskarers HERRE: "For vist skal de mange Huse blive øde, de store og smukke skal ingen bebo;

 Från HERREN Sebaot      ljuder det så i mina öron:  Sannerligen, de många husen      skola bliva öde;  huru stora och sköna de än äro,      skola de bliva tomma på invånare.

thi på ti Tønder Vinland skal høstes en Bat, af en Homers Udsæd skal høstes en Efa.

 Ty en vingård på tio plogland      skall giva allenast ett batmått,  och en homers utsäde      skall giva blott en efa.

Ve dem, der årle jager efter Drik og ud på Natten blusser af Vin!

 Ve dem som stå bittida upp      för att hasta till starka drycker,  och som sitta intill sena natten      för att upphetta sig med vin!

Med Citre og Harper holder de Gilde, med Håndpauker, Fløjter og Vin, men ser ikke HERRENs Gerning, har ej Syn for hans Hænders Værk.

 Harpor och psaltare,      pukor och flöjter och vin      hava de vid sina dryckeslag,  men på HERRENS gärningar      akta de icke,  på hans händers verk      se de icke.

Derfor skal mit Folk føres bort, før det ved det, dets Adel blive Hungerens Bytte, dets Hob vansmægte af Tørst.

 Därför skall mitt folk oförtänkt      föras bort i fångenskap;  dess ädlingar skola lida hunger  och dess larmande skaror försmäkta av törst.

Derfor vokser Dødsrigets Gridskhed, det spiler sit Gab uden Grænse; dets Stormænd styrter derned, dets larmende, lystige Slæng.

 Ja, därför iar dödsriket      upp sitt gap,  det öppnar sina käftar      utan allt mått,  och stadens yperste      måste fara ditned,  jämte dess larmande och sorlande skaror,      envar som fröjdar sig därinne.

Mennesket bøjes, og Manden ydmyges, de stolte slår Øjnene ned;

 Så bliva människorna nedböjda      och männen ödmjukade,  ja, ödmjukade varda      de högmodigas ögon.

men Hærskarers HERRE ophøjes ved Dommen, den hellige Gud bliver helliget ved Retfærd.

 Men HERREN Sebaot      bliver hög genom sin dom,  Gud, den helige,      bevisar sig helig genom rättfärdighet.

Og der går Får på Græs, Geder afgnaver omkomnes Tomter.

 Och lamm gå där i bet      såsom på sin egen mark,  och på de rikas ödetomter      söka vandrande herdar sin föda.

Ve dem, der trækker Straffen hid med Brødens Skagler og Syndebod hid som med Vognreb,

 Ve dem som draga fram missgärningsstraff      med lögnens tåg  och syndastraff      såsom med vagnslinor,

som siger: "Lad ham skynde sig, haste med sit Værk, så vi får det at se; lad Israels Helliges Råd dog komme snart, at vi kan kende det!"

 dem som säga: »Må han hasta,      må han skynda med sitt verk,      så att vi få se det;  må det som Israels Helige har beslutit      nalkas och komma,      så att vi förnimma det!»

Ve dem, der kalder ondt for godt og godt for ondt, gør Mørke til Lys og Lys til Mørke, gør beskt til sødt og sødt til beskt!

 Ve dem som kalla det onda gott,      och det goda ont,  dem som göra mörker till ljus,      och ljus till mörker,  dem som göra surt till sött,      och sött till surt!

Ve dem, der tykkes sig vise og er kloge i egne Tanker!

 Ve dem som äro visa i sina egna ögon      och hålla sig själva för kloka!

Ve dem, der er Helte til at drikke Vin og vældige til at blande stærke Drikke,

 Ve dem som äro hjältar      i att dricka vin  och som äro tappra      i att blanda starka drycker,

som for Gave giver den skyldige Ret og røver den skyldfri Retten, han har.

 dem som giva den skyldige rätt      för mutors skull,  men beröva den oskyldige      vad som är hans rätt!

Derfor, som Ildens Tunge æder Strå og Hø synker sammen i Luen, så skal deres Rod blive rådden, deres Blomst henvejres som Støv; thi om Hærskarers HERRERs Lov lod de hånt og ringeagted Israels Helliges Ord.

 Därför, såsom eldsflamman förtär strå,      och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,  så skall deras rot förruttna,  och deras löv skola flyga bort såsom stoft,  eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag  och föraktade Israels Heliges ord.

Så blusser da HERRENs Vrede mod hans Folk, og han udrækker Hånden imod det og slår det, så Bjergene skælver og Ligene ligger som Skarn på Gaden. Men trods alt har hans Vrede ej lagt sig, hans Hånd er fremdeles rakt ud.

 Därför har HERRENS vrede      upptänts mot hans folk,  och han uträcker sin hand      emot det och slår det,  så att bergen darra,  och så att döda kroppar ligga      såsom orenlighet på gatorna.  Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,  hans hand är ännu uträckt.

For et Folk i det fjerne løfter han Banner og fløjter det hid fra Jordens Ende; og se, det kommer hastigt og let.

 Och han reser upp ett baner      för hednafolken i fjärran,  och lockar på dem att de skola komma      från jordens ända;  och se, snart och med hast      komma de dit.

Ingen iblandt dem er træt eller snubler, ingen blunder, og ingen sover; Bæltet om Lænden løsnes ikke, Skoens Rem springer ikke op;

 Ingen finnes bland dem, som är trött,      ingen som är stapplande.  Ingen unnar sig slummer      och ingen sömn;  på ingen lossnar bältet      omkring hans länder,  och för ingen brister      en skorem sönder.

hvæssede er dets Pile, alle dets Buer spændte; som Flint er Hestenes Hove, dets Vognhjul som Hvirvelvind.

 Deras pilar äro skarpa,      och deras bågar äro alla spända;  deras hästars hovar      äro såsom av flinta,  och deras vagnshjul likna stormvinden.

Det har et Brøl som en Løve, brøler som unge Løver, brummende griber det Byttet, bjærger det, ingen kan fri det.

 Deras skriande är såsom en lejoninnas;      de skria såsom unga lejon,  rytande gripa de sitt rov och bära bort det,      och ingen finnes, som räddar.

Men på hin Dag skal der bryde en Brummen løs imod det, som når Havet brummer; og skuer det ud over Jorden, se, da er der Trængselsmørke, Lyset slukkes af tykke Skyer.

 Ett rytande över folket      höres på den dagen,      likt rytandet av ett hav;  och skådar man ned på jorden,      se, då är där mörker och nöd,  och ljuset är förmörkat genom töcken.