Isaiah 14

Thi HERREN forbarmer sig over Jakob og udvælger atter Israel. Han lader dem fæste Bo i deres eget Land, og fremmede skal slutte sig til dem og føjes til Jakobs Hus.

Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

Folkeslag skal tage dem og bringe dem hjem igen; og Israels Hus skal i HERRENs Land tage Folkeslagene i Eje som Trælle og Trælkvinder; de skal gøre dem til Fanger, hvis Fanger de var, og herske over deres Bødler.

Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.

På den Dag HERREN giver dig Hvile for din Møje og Uro og for den hårde Trældom, der lagdes på dig,

Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,

skal du istemme denne Spottevise om Babels Konge: Hvor er dog Bødlen stille, Tvangshuset tyst!

då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga:  »Vilken ände har icke plågaren fått,      vilken ände pinoorten!

HERREN har brudt de gudløses Stok, Herskernes Kæp,

 HERREN har brutit sönder      de ogudaktigas stav,  tyrannernas ris,

som slog i Vrede Folkeslag, Slag i Slag, og tvang i Harme Folk med skånselsløs Tvang.

 det ris som i grymhet slog folken      med slag på slag,  och i vrede härskade över folkslagen      med skoningslös förföljelse.

Al Jorden har Fred og Ro, bryder ud i Jubel;

 Hela jorden har nu fått vila och ro;      man brister ut i jubel.

selv Cypresserne glæder sig over dig, Libanons Cedre: "Siden dit Fald kommer ingen op for at fælde os!"

 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,      så ock Libanons cedrar:  'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp      för att hugga ned oss.'

Dødsriget nedentil stormer dig heftigt i Møde, vækker for din Skyld Dødninger, al Jordens store, jager alle Folkenes Konger op fra Tronen;

 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,      när det måste taga emot dig.  Skuggorna där väckas upp för din skull,      jordens alla väldige;  folkens alla konungar måste stå upp      från sina troner.

de tager alle til Orde og siger til dig: "Også du blev kraftløs som vi, du blev vor Lige!"

 De upphäva alla sin röst      och säga till dig:  'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,      ja, blivit vår like.'

Til Dødsriget sendtes din Højhed, dine Harpers Brus, dit Leje er redt med Råddenskab, dit Tæppe er Orme.

 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,      och dina harpors buller;  förruttnelse är bädden under dig,      och maskar äro ditt täcke.

Nej, at du faldt fra Himlen; du strålende Morgenstjerne, fældet og kastet til Jorden, du Folkebetvinger!

 Huru har du icke fallit ifrån himmelen,      du strålande morgonstjärna!  Huru har du icke blivit fälld till jorden,      du folkens förgörare!

Du, som sagde. i Hjertet: "Jeg stormer Himlen, rejser min, Trone deroppe over Guds Stjerner, tager Sæde på Stævnets Bjerg i yderste Nord,

 Det var du som sade i ditt hjärta:      'Jag vill stiga upp till himmelen;  högt ovanför Guds stjärnor      vill jag ställa min tron;  jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg      längst uppe i norr.

stiger op over Skyernes Højder, den Højeste lig" -

 Jag vill stiga upp över molnens höjder,      göra mig lik den Högste.'

ja, ned i Dødsriget styrtes du, nederst i Hulen!

 Nej, ned till dödsriket måste du fara,      längst ned i graven.

Ser man dig, stirrer man på dig med undrende Blikke: "Er det ham, som fik Jorden til at bæve, Riger til at skælve,

 De som se dig stirra på dig,      de betrakta dig och säga:  'Är detta den man som kom jorden att darra      och riken att bäva,

ham, som gjorde Verden til Ørk og jævnede Byer, ikke gav Fangerne fri til at drage mod Hjemmet?"

 den som förvandlade jordkretsen till en öken      och förstörde dess städer,  den som aldrig frigav sina fångar,      så att de fingo återvända hem?'

Folkenes Konger hviler med Ære hver i sit Hus,

 Folkens alla konungar      ligga allasammans med ära      var och en i sitt vilorum;

men du er slængt hen uden Grav som et usseligt Foster, dækket af faldne, slagne med Sværd og kastet i Stenbruddets Hul som et nedtrådt Ådsel.

 men du ligger obegraven och bortkastad,      lik en föraktad gren;  du ligger där överhöljd av dräpta,      av svärdsslagna män,  av döda som hava farit ned i gravkammaren,      lik ett förtrampat as.

I Graven samles du ikke med dine Fædre, fordi du ødte dit Land og dræbte dit Folk. Ugerningsmændenes Afkom skal aldrig nævnes.

 Du skulle icke såsom de      få vila i en grav,  ty du fördärvade ditt land      och dräpte ditt folk.  Om ogärningsmännens avföda      skall man aldrig mer tala.

Bered hans Sønner et Blodbad for Faderens Brøde! De skal ikke stå op og indtage Jorden og fylde Verden med Sfæder.

 Anställen ett blodbad på hans söner      för deras fäders missgärning.  De få ej stå upp och besitta jorden      och fylla jordkretsens yta med städer.»

Jeg står op imod dem, lyder det fra Hærskarers HERRE, og udrydder af Babel Navn og Rest, Skud og Spire, lyder det fra HERREN;

Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

jeg gør det til Rørdrummers Eje og til side Sumpe; jeg fejer det bort med Undergangens Kost, lyder det fra Hærskarers HERRE.

Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

Hærskarers HERRE har svoret således: Visselig, som jeg har tænkt det, så skal det ske, og som jeg satte mig for, så står det fast:

 HERREN Sebaot har svurit och sagt:  Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,  och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.

Jeg knuser Assur i mit Land, ned tramper ham på mine Bjerge, hans Åg skal vige fra dem, hans Byrde skal vige fra dets Skuldre.

 Jag skall krossa Assur i mitt land,  och på mina berg skall jag förtrampa honom.  Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem  och hans börda tagas av deras skuldra.

Det er, hvad jeg satte mig for imod al Jorden, det er den Hånd, som er udrakt mod alle Folk.

 Detta är det beslut som är fattat      mot hela jorden;  detta är den hand som är uträckt      mot alla folk.

Thi Hærskarers HERREs Råd, hvo kuldkaster det? Hans udrakte Hånd, hvo tvinger vel den tilbage?

 Ty HERREN Sebaot har beslutit det;      vem kan då göra det om intet?  Hans hand är det som är uträckt;      vem kan avvända den?

I Kong Akaz's Dødsår kom dette Udsagn:

I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

Glæd dig ej, hele Filisterland, at kæppen, der slog dig, er brudt! Thi af Slangerod kommer en Øgle, dens frugt er en flyvende Drage.

 Gläd dig icke, du filistéernas hela land,  över att det ris som slog dig är sönderbrutet;  ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,  och dennes avkomma bliver en flygande drake.

På min Vang skal de ringe græsse de fattige lejre sig trygt; men jeg dræber dit Afkom ved Sult; hvad der levnes, slår jeg ihjel.

 De utarmade skola sedan få bete  och de fattiga få lägra sig i trygghet;  men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,  och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.

Hyl, Port, skrig, By, Angst gribe dig, hele Filisterland! Thi nordenfra kommer Røg, i Fjendeskaren nøler ingen.

 Jämra dig, du port; ropa, du stad;  försmält av ångest, du filistéernas hela land.  Ty norrifrån kommer en rök;  i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

Og hvad skal der svares Folkets Sendebud? At HERREN har grundfæstet Zion, og de arme i hans Folk søger Tilflugt der.

 Vad skall man då svara  det främmande folkets sändebud?  Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,  och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.