Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:Apg. 11,30. Rom. 8,17 f. Upp. 1,9.
Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.Joh. 21,15 f. Apg. 20,28. 1 Tim. 3,3. Tit. 1,7.
Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».Job 22,29. Ords. 3,34. Syr. 3,18. Matt. 23,12. Joh. 13,14.Rom. 12,10, 16. Ef. 5,21. Fil. 2,3. Jak 4,6, 10.
Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.2 Kor. 1,21. 4,17. 1 Tess. 2,12. 2 Tess. 3,3. 2 Tim. 1,9.Hebr. 13,21. 1 Petr. 1,6.
Genom Silvanus, eder trogne broder -- för en sådan håller jag honom nämligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd.1 Tess. 1,1.