Psalms 129

canticum graduum saepe expugnaverunt me ab adulescentia mea dicat nunc Israhel

En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --

saepe expugnaverunt me ab adulescentia mea sed non potuerunt mihi

 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.

super cervicem meam arabant arantes prolongaverunt sulcum suum

 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.

Dominus iustus concidet laqueos impiorum

 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.

confundantur et revertantur retrorsum omnes qui oderunt Sion

 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.

fiant sicut faenum tectorum quod statim ut viruerit arescet

 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;

de quo non implebit manum suam messor et sinum suum manipulos faciens

 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,

de quo non dixerunt transeuntes benedictio Domini super vos benediximus vobis in nomine Domini

 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»