Isaiah 49

audite insulae et adtendite populi de longe Dominus ab utero vocavit me de ventre matris meae recordatus est nominis mei

 Hören på mig, I havsländer,  och akten härpå, I folk, som bon i fjärran.  HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,  han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

et posuit os meum quasi gladium acutum in umbra manus suae protexit me et posuit me sicut sagittam electam in faretra sua abscondit me

 Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd  och gömde mig under sin hands skugga;  han gjorde mig till en vass pil  och dolde mig i sitt koger.

et dixit mihi servus meus es tu Israhel quia in te gloriabor

 Och han sade till mig: »Du är min tjänare,  Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.»

et ego dixi in vacuum laboravi sine causa et vane fortitudinem meam consumpsi ergo iudicium meum cum Domino et opus meum cum Deo meo

 Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig,  fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft;  dock, min rätt är hos HERREN  och min lön hos min Gud.»

et nunc dicit Dominus formans me ex utero servum sibi ut reducam Iacob ad eum et Israhel non congregabitur et glorificatus sum in oculis Domini et Deus meus factus est fortitudo mea

 Och nu säger HERREN,  han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet,  på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,  så att Israel icke rycktes bort  -- ty jag är ärad i HERRENS ögon,  och min Gud har blivit min starkhet --

et dixit parum est ut sis mihi servus ad suscitandas tribus Iacob et feces Israhel convertendas dedi te in lucem gentium ut sis salus mea usque ad extremum terrae

 han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare,  att allenast upprätta Jakobs stammar  och föra tillbaka de bevarade av Israel;  jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,  för att min frälsning må nå till jordens ända.

haec dicit Dominus redemptor Israhel Sanctus eius ad contemptibilem animam ad abominatam gentem ad servum dominorum reges videbunt et consurgent principes et adorabunt propter Dominum quia fidelis est et Sanctum Israhel qui elegit te

 Så säger HERREN,  Israels förlossare, hans Helige,  till den djupt föraktade som är en styggelse för människor,  en träl under tyranner:  Konungar skola se det och stå upp,  furstar skola se det och buga sig  för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,  för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

haec dicit Dominus in tempore placito exaudivi te et in die salutis auxiliatus sum tui et servavi te et dedi te in foedus populi ut suscitares terram et possideres hereditates dissipatas

 Så säger HERREN:  Jag bönhör dig i behaglig tid,  och jag hjälper dig på frälsningens dag;  jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket,  så att du skall upprätta landet  och utskifta de förödda arvslotterna

ut diceres his qui vincti sunt exite et his qui in tenebris revelamini super vias pascentur et in omnibus planis pascua eorum

 och säga till de fångna: »Dragen ut»,  till dem som sitta i mörkret: »Kommen fram.»  De skola finna bete utmed vägarna,  ja, betesplatser på alla kala höjder;

non esurient neque sitient et non percutiet eos aestus et sol quia miserator eorum reget eos et ad fontes aquarum portabit eos

 de skola varken hungra eller törsta,  ökenhettan och solen skola icke skada dem,  ty deras förbarmare skall leda dem  och skall föra dem till vattenkällor.

et ponam omnes montes meos in viam et semitae meae exaltabuntur

 Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar,  och mina farvägar skola byggas höga.

ecce isti de longe venient et ecce illi ab aquilone et mari et isti de terra australi

 Se, där komma de fjärran ifrån,  ja, somliga från norr och andra från väster,  somliga ock från sinéernas land.

laudate caeli et exulta terra iubilate montes laudem quia consolatus est Dominus populum suum et pauperum suorum miserebitur

 Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord,  och bristen ut i jubel, I berg;  ty HERREN tröstar sitt folk  och förbarmar sig över sina betryckta.

et dixit Sion dereliquit me Dominus et Dominus oblitus est mei

 Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig,  Herren har förgätit mig.»

numquid oblivisci potest mulier infantem suum ut non misereatur filio uteri sui et si illa oblita fuerit ego tamen non obliviscar tui

 Kan då en moder förgäta sitt barn,  så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt?  Och om hon än kunde förgäta sitt barn,  så skulle dock jag icke förgäta dig.

ecce in manibus meis descripsi te muri tui coram oculis meis semper

 Se, på mina händer har jag upptecknat dig;  dina murar stå alltid inför mina ögon.

venerunt structores tui destruentes te et dissipantes a te exibunt

 Redan hasta dina söner fram,  under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.

leva in circuitu oculos tuos et vide omnes isti congregati sunt venerunt tibi vivo ego dicit Dominus quia omnibus his velut ornamento vestieris et circumdabis tibi eos quasi sponsa

 Lyft upp dina ögon och se dig omkring:  alla komma församlade till dig.  Så sant jag lever, säger HERREN,  du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud  och lik en brud omgjorda dig med dem.

quia deserta tua et solitudines tuae et terra ruinae tuae nunc angusta erunt prae habitatoribus et longe fugabuntur qui absorbebant te

 Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd,      ja, om ock ditt land var förhärjat,  så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare,      och dina fördärvare skola vara långt borta.

adhuc dicent in auribus tuis filii sterilitatis tuae angustus mihi est locus fac spatium mihi ut habitem

 Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen      som föddes under din barnlöshet:  »Platsen är mig för trång,      giv rum, så att jag kan bo här.»

et dices in corde tuo quis genuit mihi istos ego sterilis et non pariens transmigrata et captiva et istos quis enutrivit ego destituta et sola et isti ubi hic erant

 Då skall du säga i ditt hjärta:      »Vem har fött dessa åt mig?  Jag var ju barnlös och ofruktsam,      landsflyktig och fördriven;      vem har då fostrat dessa?  Se, jag var lämnad ensam kvar;      varifrån komma då dessa?»

haec dicit Dominus Deus ecce levo ad gentes manum meam et ad populos exaltabo signum meum et adferent filios tuos in ulnis et filias tuas super umeros portabunt

 Så säger Herren, HERREN:  Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken  och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen;  då skola de bära dina söner hit i sin famn  och föra dina döttrar fram på sina axlar.

et erunt reges nutricii tui et reginae nutrices tuae vultu in terra dimisso adorabunt te et pulverem pedum tuorum lingent et scies quia ego Dominus super quo non confundentur qui expectant eum

 Och konungar skola vara dina barns vårdare  och furstinnor deras ammor,  de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden  och slicka dina fötters stoft.  Och du skall förnimma, att jag är HERREN  och att de som förbida mig icke komma på skam.

numquid tolletur a forte praeda aut quod captum fuerit a robusto salvum esse poterit

 Kan man taga ifrån hjälten hans byte  eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?

quia haec dicit Dominus equidem et captivitas a forte tolletur et quod ablatum fuerit a robusto salvabitur eos vero qui iudicaverunt te ego iudicabo et filios tuos ego salvabo

 Och om än så vore, säger HERREN,  om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar  och rycka bytet ur den väldiges hand,  så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare,  och själv skulle jag frälsa dina barn.

et cibabo hostes tuos carnibus suis et quasi musto sanguine suo inebriabuntur et sciet omnis caro quia ego Dominus salvans te et redemptor tuus Fortis Iacob

 Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött,  och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.  Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare  och att den Starke i Jakob är din förlossare.