Psalms 129

En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --
canticum graduum saepe expugnaverunt me ab adulescentia mea dicat nunc Israhel
 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.
saepe expugnaverunt me ab adulescentia mea sed non potuerunt mihi
 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.
super cervicem meam arabant arantes prolongaverunt sulcum suum
 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.
Dominus iustus concidet laqueos impiorum
 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.
confundantur et revertantur retrorsum omnes qui oderunt Sion
 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;
fiant sicut faenum tectorum quod statim ut viruerit arescet
 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,
de quo non implebit manum suam messor et sinum suum manipulos faciens
 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»
de quo non dixerunt transeuntes benedictio Domini super vos benediximus vobis in nomine Domini