Psalms 130

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Derinliklerden sana sesleniyorum, ya RAB,

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Sesimi işit, ya Rab, Yalvarışıma iyi kulak ver!

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Ya RAB, sen suçların hesabını tutsan, Kim ayakta kalabilir, ya Rab?

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Ama sen bağışlayıcısın, Öyle ki senden korkulsun.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

RAB’bi gözlüyorum, Canım RAB’bi gözlüyor, Umut bağlıyorum O’nun sözüne.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Sabahı gözleyenlerden, Evet, sabahı gözleyenlerden daha çok, Canım Rab’bi gözlüyor.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Ey İsrail, RAB’be umut bağla! Çünkü RAB’de sevgi, Tam kurtuluş vardır.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.

[] İsrail’i bütün suçlarından Fidyeyle O kurtaracaktır.