Psalms 129

En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --

Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar; Şimdi söylesin İsrail:

 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.

“Gençliğimden beri bana sık sık saldırdılar, Ama yenemediler beni.

 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.

Çiftçiler saban sürdüler sırtımda, Upuzun iz bıraktılar.”

 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.

Ama RAB adildir, Kesti kötülerin bağlarını.

 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.

Siyon’dan nefret eden herkes Utanç içinde geri çekilsin.

 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Damlardaki ota, Büyümeden kuruyan ota dönsünler.

 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,

Orakçı avucunu, Demetçi kucağını dolduramaz onunla.

 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»

Yoldan geçenler de, “RAB sizi kutsasın, RAB’bin adıyla sizi kutsarız” demezler.