Psalms 112

 Halleluja!  Säll är den man som fruktar HERREN  och har sin stora lust i hans bud.

Övgüler sunun RAB’be! Ne mutlu RAB’den korkan insana, O’nun buyruklarından büyük zevk alana!

 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden;  de redligas släkte skall varda välsignat.

Soyu yeryüzünde güç kazanacak, Doğruların kuşağı kutsanacak.

 Gods och rikedom skall finnas i hans hus,  och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Bolluk ve zenginlik eksilmez evinden, Sonsuza dek sürer doğruluğu.

 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret,  nådig och barmhärtig och rättfärdig.

Karanlıkta ışık doğar dürüstler için, Lütfeden, sevecen, doğru insanlar için.

 Väl den som är barmhärtig och giver lån,  den som stöder all sin sak på rätt!

Ne mutlu eli açık olan, ödünç veren, İşlerini adaletle yürüten insana!

 Ty han skall icke vackla till evig tid;  den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Asla sarsılmaz, Sonsuza dek anılır doğru insan.

 För ont budskap fruktar han icke;  hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

Kötü haberden korkmaz, Yüreği sarsılmaz, RAB’be güvenir.

 Hans hjärta är fast, det fruktar icke,  till dess han får se med lust på sina ovänner.

Gözü pektir, korku nedir bilmez, Sonunda düşmanlarının yenilgisini görür.

 Han utströr, han giver åt de fattiga,  hans rättfärdighet förbliver evinnerligen;  hans horn skall varda upphöjt med ära.

[] Armağanlar dağıttı, yoksullara verdi; Doğruluğu sonsuza dek kalıcıdır, Gücü ve saygınlığı artar.

 Den ogudaktige skall se det och harmas;  han skall bita sina tänder samman och täras bort.  Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

Kötü kişi bunu görünce kudurur, Dişlerini gıcırdatır, kendi kendini yer, bitirir. Kötülerin dileği boşa çıkar.