Habakkuk 1

Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.

Peygamber Habakkuk’a bir görümde verilen bildiridir.

 Huru länge, HERRE, skall jag ropa,      utan att du hör  klaga inför dig över våld,      utan att du frälsar?

Ya RAB, ne zamana dek seni yardıma çağıracağım, Beni duymuyor musun? “Zorbalık var” diye haykırıyorum sana, Ama kurtarmıyorsun!

 Varför låter du mig se sådan ondska?      Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet,  på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon?  Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.

Bunca kötülüğü bana neden gösteriyorsun, Nasıl hoş görürsün bunca haksızlığı? Nereye baksam şiddet ve zorbalık var. Kavgaların, çekişmelerin sonu gelmiyor.

 Därigenom bliver lagen vanmäktig,  och rätten kommer aldrig fram.  Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige;  så framstår rätten förvrängd.

Bu yüzden yasa işlemez oldu, Bir türlü yerini bulmuyor hak. Kötüler doğruları kıskaca almış Ve böylece adalet saptırılıyor.

 Sen efter bland hedningarna och skåden;      häpnen, ja, stån där med häpnad  Ty en gärning utför han i edra dagar,  som I icke skolen tro, när den förtäljes.Apg. 13,41.

[] “Bakın öbür uluslara, Gördüklerinize büsbütün şaşacaksınız. Sizin gününüzde öyle işler yapacağım ki, Anlatsalar inanmayacaksınız.

 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna  det bistra och oförvägna folket,  som drager ut så vitt som jorden når  och inkräktar boningar som icke äro deras.

[] Başkalarına ait toprakları ele geçirmek için Dünyanın dört yanına yürüyen o acımasız ve saldırgan ulusu, Kildaniler’i güçlendireceğim.

 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt;  rätt och myndighet tager det sig självt.

Dehşetli ve korkunçturlar, Gururlu ve başlarına buyrukturlar.

 Dess hästar äro snabbare än pantrar  och vildare än vargar om aftonen;  dess ryttare jaga fram i fyrsprång.  Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare,  de flyga åstad såsom örnen,      när han störtar sig över sitt rovJer. 4,13. 5,6. Sef. 3,3. Matt. 24,28.

Parstan çeviktir atları, Aç kurttan daha azgın. Atlıları yeri deşerek geliyor uzaklardan, Avına saldıran kartal gibi uçuyorlar,

 Alla hasta de till våld,  av sin stridslust drivas de framåt;  och fångar hopa de såsom sand.

Yağmalamak için geliyor hepsi. Orduları çöl rüzgarı gibi ilerliyor Ve kum gibi tutsak topluyorlar.

 Konungar äro dem ett åtlöje,  och furstar räkna de för lekverk;  åt alla slags fästen le de,  de kasta upp jordvallar och intaga dem.

Küçümsüyorlar kralları, Yöneticilerle alay ediyorlar. Dudak büküyorlar bütün surlu kentlere, Önlerine toprak yığıp onları ele geçiriyorlar.

 Så fara de åstad såsom vinden,  alltjämt framåt till att åsamka sig skuld;  ty deras egen kraft är deras gud.

Rüzgar gibi geçip gidiyorlar. Bu suçlu adamların ilahları kendi güçleridir.”

 Är du då icke till av ålder?  Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö!  HERRE, till en dom är det du har satt dem,  och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.5 Mos. 32,4.

Ya RAB, kutsal Tanrım, Öncesizlikten beri var olan sen değil misin? Sen ölmeyeceksin. Ya RAB, bizi yargılamak için Kildaniler’i mi seçtin? Ey sığınağımız, onlara mı verdin cezalandırma yetkisini?

 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda,  du som icke lider att skåda på orättrådighet,  huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor  och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar  den som har rätt mot honom?Job 21,7. Ps. 5,5 f. Jer. 12,1 f.

Kötüye bakamayacak kadar saftır gözlerin. Haksızlığı hoş göremezsin. Öyleyse nasıl hoş görürsün Bu hain adamları? Doğrular kötülere yem olurken Neden susuyorsun?

 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet,  lika kräldjur, som icke hava någon herre.

İnsanları denizdeki balıklara, Yöneticiden yoksun sürüngenlere çevirdin.

 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,      han fångar dem i sitt nät      och församlar dem i sitt garn;  däröver är han glad och fröjdar sig.

Kildaniler onları oltayla, ağla, Serpme ağla tutar gibi tutuyor Ve sevinç çığlıkları atıyorlar.

 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät      och tänder offereld åt sitt garn;  genom dem bliver ju hans andel så fet  och hans mat så kräslig.

Kurban kesiyorlar ağlarına bu yüzden. Kendilerine lezzetli ve bol yiyecek sağlayan ağları için buhur yakıyorlar.

 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät  och beständigt dräpa folken      utan någon förskoning

Ağlarını durmadan boşaltmaya, Ulusları acımasızca öldürmeye devam edecekler mi?