II Samuel 1

Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i Siklag,1 Sam. 30,17 f., 26.

Depois da morte de Saul, tendo Davi voltado da derrota dos amalequitas e estando há dois dias em Ziclague,

då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.Jos.7,6. 1 Sam. 4,12.

ao terceiro dia veio um homem do arraial de Saul, com as vestes rasgadas e a cabeça coberta de terra; e, chegando ele a Davi, prostrou-se em terra e lhe fez reverência.

David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»

Perguntou-lhe Davi: Donde vens? Ele lhe respondeu: Escapei do arraial de Israel.

Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Han svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»

Davi ainda lhe indagou: Como foi lá isso? Dize-mo. Ao que ele lhe respondeu: O povo fugiu da batalha, e muitos do povo caíram, e morreram; também Saul e Jônatas, seu filho, foram mortos.

David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»

Perguntou Davi ao mancebo que lhe trazia as novas: Como sabes que Saul e Jônatas, seu filho, são mortos?

Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.1 Sam. 31,1 f.

Então disse o mancebo que lhe dava a notícia: Achava-me por acaso no monte Gilboa, e eis que Saul se encostava sobre a sua lança; os carros e os cavaleiros apertavam com ele.

När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: 'Här är jag.'

Nisso, olhando ele para trás, viu-me e me chamou; e eu disse: Eis-me aqui.

Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.

Ao que ele me perguntou: Quem és tu? E eu lhe respondi: Sou amalequita.

Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet ännu alltjämt är kvar i mig.'

Então ele me disse: Chega-te a mim, e mata-me, porque uma vertigem se apoderou de mim, e toda a minha vida está ainda em mim.

Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»

Cheguei-me, pois, a ele, e o matei, porque bem sabia eu que ele não viveria depois de ter caído; e tomei a coroa que ele tinha na cabeça, e o bracelete que trazia no braço, e os trouxe aqui a meu senhor.

Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock alla de män som voro där med honom.

Então pegou Davi nas suas vestes e as rasgou; e assim fizeram também todos os homens que estavam com ele;

Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.

e prantearam, e choraram, e jejuaram até a tarde por Saul, e por Jônatas, seu filho, e pelo povo do Senhor, e pela casa de Israel, porque tinham caída à espada.

Och David frågade den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jag är son till en amalekit som lever här såsom främling.»

Perguntou então Davi ao mancebo que lhe trouxera a nova: Donde és tu? Respondeu ele: Sou filho de um peregrino amalequita.

David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»1 Sam. 24,7. 26,11. Ps. 105,15.

Davi ainda lhe perguntou: Como não temeste estender a mão para matares o ungido do Senhor?

Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt ned honom.» Och han slog honom till döds.

Então Davi, chamando um dos mancebos, disse-lhe: chega-te, e lança-te sobre ele. E o mancebo o feriu, de sorte que morreu.

Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har dödat HERRENS smorde.'»

Pois Davi lhe dissera: O teu sangue seja sobre a tua cabeça, porque a tua própria boca testificou contra ti, dizendo: Eu matei o ungido do Senhor.

Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,

Lamentou Davi a Saul e a Jônatas, seu filho, com esta lamentação,

och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den är upptecknad i »Den redliges bok»:Jos. 10,13.

mandando que fosse ensinada aos filhos de Judá; eis que está escrita no livro de Jasar:

 »Din härlighet, Israel,      ligger slagen på dina höjder.  Huru hava icke hjältarna fallit!1 Mack. 9 21.

Tua glória, ó Israel, foi morta sobre os teus altos! Como caíram os valorosos!

 Förkunnen det icke i Gat,  bebåden det ej på Askelons gator,  för att filistéernas döttrar icke må glädja sig,  de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.Mik. 1,10.

Não o noticieis em Gate, nem o publiqueis nas ruas de Asquelom; para que não se alegrem as filhas dos filisteus, para que não exultem as filhas dos incircuncisos.

 I Gilboa berg,      på eder må ej falla      dagg eller regn,  ej ses offergärdsskördar.  Ty hjältarnas sköld      blev där till smälek,  Sauls sköld,      ej sedan smord med olja.

Vós, montes de Gilboa, nem orvalho, nem chuva caia sobre, vós, ó campos de morte; pois ali desprezivelmente foi arrojado o escudo dos valorosos, o escudo de Saul, ungido com óleo.

 Från slagnas blod,      från hjältars hull  vek Jonatans båge      icke tillbaka,  vände Sauls svärd      ej omättat åter.1 Sam. 14,6 f., 47 f.

Do sangue dos feridos, da gordura dos valorosos, nunca recuou o arco de Jônatas, nem voltou vazia a espada de Saul.

 Saul och Jonatan,      så kära och ljuvliga      för varandra i livet,  de blevo ej heller      skilda i döden,  de två, som voro snabbare än örnar,      starka mer än lejon.

Saul e Jônatas, tão queridos e amáveis na sua vida, também na sua morte não se separaram; eram mais ligeiros do que as águias, mais fortes do que os leões.

 Israels döttrar,      gråten över Saul,  över honom som klädde eder      i scharlakan och praktskrud  och prydde edra kläder      med gyllene smycken.

Vós, filhas de Israel, chorai por Saul, que vos vestia deliciosamente de escarlata, que vos punha sobre os vestidos adornos de ouro.

 Huru hava icke hjältarna      fallit i striden!  Jonatan ligger slagen      på dina höjder.

Como caíram os valorosos no meio da peleja!

 Jag sörjer över dig,      du min broder Jonatan;      mycket ljuvlig var du mig.  Dyrbar var mig din kärlek,      mer än kvinnokärlek.1 Sam. 18,3. 19,1.

Angustiado estou por ti, meu irmão Jônatas; muito querido me eras! Maravilhoso me era o teu amor, ultrapassando o amor de mulheres.

 Huru hava icke hjältarna fallit,  de båda stridssvärden förgåtts!»

Como caíram os valorosos, e pereceram as armas de guerra!