Psalms 95

 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,  jubel till vår frälsnings klippa.

Kom, la oss juble for Herren, la oss rope med fryd for vår frelses klippe!

 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse  och höja jubel till honom med lovsånger.

La oss trede frem for hans åsyn med pris, la oss juble for ham med salmer!

 Ty HERREN är en stor Gud,  en stor konung över alla gudar.

For Herren er en stor Gud og en stor konge over alle guder,

 Han har jordens djup i sin hand,  och bergens höjder äro hans;

han som har jordens dyp i sin hånd og fjellenes høider i eie,

 hans är havet, ty han har gjort det,  och hans händer hava danat det torra.

han som eier havet, for han har skapt det, og hans hender har gjort det tørre land.

 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,  låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Kom, la oss kaste oss ned og bøie kne, la oss knele for Herrens, vår skapers åsyn!

 Ty han är vår Gud,  och vi äro det folk som han har till sin hjord,  vi äro får som stå under hans vård.

For han er vår Gud, og vi er det folk han før, og den hjord hans hånd leder. Vilde I dog idag høre hans røst!

 O att I villen i dag höra hans röst!  Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba,  såsom på Massas dag i öknen,

Forherd ikke eders hjerte, likesom ved Meriba, likesom på Massadagen i ørkenen,

 där edra fäder frestade mig,  där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

hvor eders fedre fristet mig! De satte mig på prøve, de som dog hadde sett min gjerning.

 I fyrtio år var det släktet mig till leda,  och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta,  och de vilja icke veta av mina vägar.»

Firti år vemmedes jeg ved den slekt, og jeg sa: De er et folk med forvillet hjerte, og de kjenner ikke mine veier.

 Så svor jag då i min vrede:  »De skola icke komma in i min vila.»

Så svor jeg i min vrede: Sannelig, de skal ikke komme inn til min hvile.