Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

En sang ved festreisene. Til Herren ropte jeg i min nød, og han svarte mig.

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Herre, fri min sjel fra en løgnaktig lebe, fra en falsk tunge!

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Hvad vil han gi dig, og hvad mere vil han gi dig, du falske tunge?

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Voldsmannens skarpe piler og glør av gyvelbusken.

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Ve mig, at jeg lever som fremmed iblandt Mesek, at jeg bor ved Kedars telt!

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Lenge nok har min sjel bodd hos dem som hater fred.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.

Jeg er bare fred, men når jeg taler, er de ferdige til krig.