Nahum 1

Detta är en utsaga om Nineve, den bok som innehåller elkositen Nahums syn.

Dette er et utsagn om Ninive - en bok om elkositten Nahums syn.

 HERREN är en nitälskande Gud och en hämnare,  ja, en hämnare är HERREN, en som kan vredgas.  En hämnare är HERREN mot sina ovänner,  vrede behåller han mot sina fiender.2 Mos. 20,5. 34,14. 5 Mos. 4,24. 5,9. Jos. 24 19. Ps. 103,9.

En nidkjær og hevnende Gud er Herren, en hevner er Herren og full av harme; en hevner er Herren mot sine motstandere og en som gjemmer på vrede mot sine fiender.

 HERREN är långmodig, men han är stor i kraft,  och ingalunda låter han någon bliva ostraffad.  HERREN har sin väg i storm och oväder  och molnen äro dammet efter hans fötter.2 Mos. 34,6 f. 4 Mos. 14,18. Neh. 9,17. Ps. 18,14. 103,8. 145,8.Joel 2,13.

Herren er langmodig, men han er stor i kraft, og ustraffet lar han aldri den skyldige være. I hvirvelvind og storm har Herren sin vei, og skyer er støvet under hans føtter.

 Han näpser havet och låter det uttorka  och alla strömmar låter han sina bort.  Då försmäkta Basan och Karmel,  Libanons grönska försmäktar.2 Mos. 14,21. Jos. 3,16. Ps. 106,9. 114,3 f. Jes. 50,2.

Han truer havet og tørker det ut, og alle elvene gjør han tørre; Basan visner og Karmel, og Libanons blomst visner bort.

 Bergen bäva för honom,  och höjderna försmälta av ångest.  Jorden röres upp för hans ansikte,  jordens krets med alla som bo därpå.2 Mos. 19,18. Ps. 18,8. 24,1. Joel 3,16. Am. 9,5. Mik. 1,4.

Fjellene skjelver for ham, og haugene smelter, og jorden hever sig for hans åsyn, jorderike og alle som bor der.

 Vem kan bestå för hans ogunst,  och vem kan uthärda hans vrede glöd?  Hans förtörnelse utgjuter sig såsom eld,  och klipporna rämna inför honom.

Hvem holder stand for hans harme, og hvem utholder hans brennende vrede? Hans harme strømmer frem som ild, og fjellene styrter sammen for ham.

 HERREN är god, ett värn i nödens tid,  och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.Ps. 9,10.

Herren er god, et vern på trengselens dag, og han kjenner dem som tar sin tilflukt til ham.

 Men genom en störtflod gör han ände      på platsen där den staden står,  och hans fiender förföljas av mörker.Ords. 13,21.

Men med en overskyllende flom skal han tilintetgjøre grunnen det står på, og mørket skal forfølge hans fiender.

 Ja, på edert anslag mot HERREN gör han ände,  icke två gånger behöver hemsökelsen drabba.

Hvad er det I tenker ut mot Herren? Han skal gjøre ende på eder; trengselen skal ikke komme to ganger.

 Ty om de ock äro hopslingrade såsom törnsnår  och så fulla av livssaft, som deras dryck är av must,  skola de likväl alla förbrännas såsom torrt strå.

For er de enn så sammenflettet som torner og så fulle som deres fullskap kan gjøre dem, så blir de like fullt aldeles fortært som tørr halm.

 Ty från dig drog ut en man      som hade onda anslag mot HERREN,  en vilkens rådslag voro fördärv.

Fra dig gikk det ut en som tenkte ut ondt mot Herren, som la op ugudelige råd.

 Så säger HERREN:  »Huru starka och huru många de ock må vara,  skola de ändå mejas av och försvinna;  och om jag förr har plågat dig,  så skall jag nu ej göra det mer.Nah. 2,2.

Så sier Herren: Er de enn i full kraft og mange i tall, skal de allikevel bli nedmeiet som de er, og borte er de. Har jeg plaget dig, så vil jeg ikke plage dig mere;

 Ty nu skall jag bryta sönder de ok han har lagt på dig,  och hans band skall jag slita av.»

men nu vil jeg bryte det åk han la på dig, og sønderrive dine bånd.

 Men om dig bjuder HERREN så  »Ingen avkomma av ditt namn skall mer få finnas.  Ur dina gudars hus skall jag utrota alla beläten,      både skurna och gjutna.  En grav bereder jag åt dig, ty på skam har du kommit.»

Men om dig byder Herren så: Det skal ikke mere fødes nogen som bærer ditt navn; av din guds hus vil jeg utrydde både utskårne og støpte billeder; jeg vil gjøre i stand en grav for dig, for du er funnet for lett.

 Se, över bergen nalkas glädjebudbärarens fötter      hans som förkunnar frid:  »Fira dina högtider, Juda,      infria dina löften.  Ty ej mer skall fördärvaren draga fram mot dig;      han varder förgjord i grund.»Jes. 52,7. Rom. 10,15.