I Peter 2

Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.Ef. 4,22, 25. Kol. 3,8 f. Hebr. 12,1. Jak. 1,21.

Avlegg derfor all ondskap og all svik og også hykleri og avind og all baktalelse,

Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

og lenges som nyfødte barn efter den åndelige uforfalskede melk, forat I kan vokse ved den til frelse,

om I annars haven »smakat att Herren är god».Ps. 34,9.

så sant I har smakt at Herren er god!

Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;Ps. 118,22. Ef. 2,20 f.

Kom til ham, den levende sten, som vel blev forkastet av mennesker, men er utvalgt og kostelig for Gud,

och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.Jes. 61,6. Rom. 12,1, 1 Kor. 3,16. Hebr. 3,6. 13,15 f. Upp. 1,6.

og bli også I opbygget som levende stener til et åndelig hus, et hellig presteskap til å frembære åndelige offer, som tekkes Gud ved Jesus Kristus.

Det heter nämligen på ett ställe i skriften:  »Se, jag lägger i Sion  en utvald, dyrbar hörnsten,  och den som tror på den  skall icke komma på skam.»Jes. 28,16.

For det heter i Skriften: Se, jeg legger i Sion en hjørnesten, utvalgt, kostelig, og den som tror på ham, skal ingenlunde bli til skamme.

För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,Matt 21,42.

Eder altså som tror, hører æren til; men for de vantro er den sten som bygningsmennene forkastet, blitt til hjørnesten og snublesten og anstøtsklippe,

som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.Jes. 8,14. Luk. 2,34.

disse som snubler ved sin vantro mot ordet; dertil er de og satt.

I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.2 Mos. 19,5 f. 5 Mos. 7,6. Jes. 44,1. 62,12. 63,7. 2 Kor. 4,6.Kol. 1,13.

Men I er en utvalgt ætt, et kongelig presteskap, et hellig folk, et folk til eiendom, forat I skal forkynne hans dyder som kalte eder fra mørke til sitt underfulle lys,

I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».Hos. 1,6, 9 f. 2,23.

I som fordum ikke var et folk, men nu er Guds folk, I som ikke hadde funnet miskunn, men nu har fått miskunn.

Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.1 Mos. 23,4. Rom. 13,14. Gal. 5,24. Hebr. 11,13.1 Petr. 1,1. Jak. 4,1.

I elskede! jeg formaner eder som fremmede og utlendinger at I avholder eder fra de kjødelige lyster, som strider mot sjelen,

Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.Matt. 5,16. Rom. 12,17. 1 Petr. 3,16.

så I lar eders ferd iblandt hedningene være god, forat de mens de baktaler eder som ugjerningsmenn, kan se eders gode gjerninger og for deres skyld prise Gud på besøkelsens dag.

Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,Rom. 13,1 f. Tit. 3,1.

Vær derfor all menneskelig ordning undergitt for Herrens skyld, enten det nu er kongen som den høieste,

eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

eller landshøvdinger som utsendinger fra ham til straff for ugjerningsmenn, men til ros for dem som gjør godt.

Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.Tit. 2,8.

For således er det Guds vilje at I ved å gjøre det gode skal målbinde de uvettige menneskers vankundighet,

I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.Joh. 8,32. Rom. 6,18. Gal. 5,1. 13.

som frie, og ikke som de som har friheten til ondskaps skjul, men som Guds tjenere.

Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».Ords. 24,21. Matt. 22,21. Rom. 12,10. Fil. 2,3. Hebr. 13,1.

Ær alle, elsk broderskapet, frykt Gud, ær kongen!

I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.Ef. 6,5. Kol. 3,22.

I tjenere! vær eders herrer undergitt i all frykt, ikke bare de gode og rimelige, men også de vrange!

Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.Matt. 5,10 f.

For dette finner nåde, om nogen av samvittighet for Gud finner sig i sorger når han lider urettferdig.

Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.1 Petr. 3,14, 17 f. 4,14 f.

For hvad ros er det om I er tålmodige når I synder og får straff for det? Men om I er tålmodige når I gjør det gode og allikevel må lide, da finner dette nåde hos Gud.

Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.Matt. 11,29. 16,24. Joh. 13,15. Fil. 2,5.

For dertil blev I og kalt, fordi også Kristus led for eder og efterlot eder et eksempel, forat I skal følge efter i hans fotspor,

»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.Jes. 53,9. 2 Kor. 5,21. 1 Joh. 3,5.

han som ikke gjorde synd, og i hvis munn det ikke blev funnet svik,

När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.Matt. 27,39 f. Joh. 8,48 f. 1 Petr. 3,9.

han som ikke skjelte igjen når han blev utskjelt, ikke truet når han led, men overlot det til ham som dømmer rettferdig;

Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».Jes. 53,5, 12. Rom. 6,3 f.

han som bar våre synder på sitt legeme op på treet, forat vi skal avdø fra våre synder og leve for rettferdigheten, han ved hvis sår I er lægt.

Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.Ps 119,176. Jes. 53,6. Hes. 34,5 f. Joh. 10,11 f. Hebr. 13,20.

For I var villfarende som får, men har nu omvendt eder til eders sjelers hyrde og tilsynsmann.