Romans 4

Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?

What shall we say then that Abraham our father, as pertaining to the flesh, hath found?

Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.

For if Abraham were justified by works, he hath whereof to glory; but not before God.

Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»

For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness.

Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.

Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt.

Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.

But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness.

Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:

Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works,

 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna,  och vilkas synder äro överskylda.

Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered.

 Salig är den man  som Herren icke tillräknar synd.»

Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.

Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet».

Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness.

Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.

How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.

Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also:

Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.

And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised.

Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.

For the promise, that he should be the heir of the world, was not to Abraham, or to his seed, through the law, but through the righteousness of faith.

Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.

For if they which are of the law be heirs, faith is made void, and the promise made of none effect:

Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.

Because the law worketh wrath: for where no law is, there is no transgression.

Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,

Therefore it is of faith, that it might be by grace; to the end the promise might be sure to all the seed; not to that only which is of the law, but to that also which is of the faith of Abraham; who is the father of us all,

enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.

(As it is written, I have made thee a father of many nations,) before him whom he believed, even God, who quickeneth the dead, and calleth those things which be not as though they were.

Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»

Who against hope believed in hope, that he might become the father of many nations; according to that which was spoken, So shall thy seed be.

Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.

And being not weak in faith, he considered not his own body now dead, when he was about an hundred years old, neither yet the deadness of Sara's womb:

Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud

He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God;

och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.

And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform.

Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.

And therefore it was imputed to him for righteousness.

Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,

Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him;

utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,

But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead;

vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Who was delivered for our offences, and was raised again for our justification.