Psalms 129

En vallfartssång.  Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom      -- så säge Israel --

Canto dei pellegrinaggi. Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza! Lo dica pure Israele:

 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,      dock blevo de mig ej övermäktiga.

Molte volte m’hanno oppresso dalla mia giovinezza; eppure, non hanno potuto vincermi.

 På min rygg hava plöjare plöjt      och dragit upp långa fåror.

Degli aratori hanno arato sul mio dorso, v’hanno tracciato i loro lunghi solchi.

 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av      de ogudaktigas band.

L’Eterno è giusto; egli ha tagliato le funi degli empi.

 De skola komma på skam och vika tillbaka,      så många som hata Sion.

Siano confusi e voltin le spalle tutti quelli che odiano Sion!

 De skola bliva lika gräs på taken,  som vissnar, förrän det har vuxit upp;

Siano come l’erba dei tetti, che secca prima di crescere!

 ingen skördeman fyller därmed sin hand,      ingen kärvbindare sin famn,

Non se n’empie la mano il mietitore, né le braccia chi lega i covoni;

 och de som gå där fram kunna icke säga:  »HERRENS välsignelse vare över eder!  Vi välsigna eder      i HERRENS namn.»

e i passanti non dicono: La benedizione dell’Eterno sia sopra voi; noi vi benediciamo nel nome dell’Eterno!