Psalms 122

En vallfartssång; av David.  Jag gladdes, när man sade till mig:  »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Canto dei pellegrinaggi. Di Davide. Io mi sono rallegrato quando m’han detto: Andiamo alla casa dell’Eterno.

 Våra fötter fingo träda in  i dina portar, Jerusalem,

I nostri passi si son fermati entro le tue porte, o Gerusalemme;

 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,  där hus sluter sig väl till hus,

Gerusalemme, che sei edificata, come una città ben compatta,

 dit stammarna draga upp,      HERRENS stammar,      efter lagen för Israel,  till att prisa HERRENS namn.

dove salgono le tribù, le tribù dell’Eterno, secondo l’ingiunzione fattane ad Israele, per celebrare il nome dell’Eterno.

 Ty där äro ställda      domarstolar,  stolar för Davids hus.

Perché quivi sono posti i troni per il giudizio, i troni della casa di Davide.

 Önsken Jerusalem frid;  ja, dem gånge väl, som älska dig.

Pregate per la pace di Gerusalemme! Prosperino quelli che t’amano!

 Frid vare inom dina murar,  välgång i dina palats!

Pace sia entro i tuoi bastioni, e tranquillità nei tuoi palazzi!

 För mina bröders och vänners skull  vill jag tillsäga dig frid.

Per amore dei miei fratelli e dei miei amici, io dirò adesso: Sia pace in te!

 För HERRENS, vår Guds, hus' skull  vill jag söka din välfärd.

Per amore della casa dell’Eterno, dell’Iddio nostro, io procaccerò il tuo bene.