Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

Canto dei pellegrinaggi. Nella mia distretta ho invocato l’Eterno, ed egli m’ha risposto.

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

O Eterno, libera l’anima mia dalle labbra bugiarde, dalla lingua fraudolenta.

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Che ti sarà dato e che ti sarà aggiunto, o lingua fraudolenta?

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Frecce di guerriero, acute, con carboni di ginepro.

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Misero me che soggiorno in Mesec, e dimoro fra le tende di Kedar!

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

L’anima mia troppo a lungo ha dimorato con colui che odia la pace!

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.

Io sono per la pace; ma, non appena parlo, essi sono per la guerra.