Psalms 39

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

Az éneklőmesternek Jeduthunnak, Dávid zsoltára.

 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör,  så att jag icke syndar med min tunga;  jag vill akta på att tygla min mun,  så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

Mondám: nosza vigyázok útaimra, hogy ne vétkezzem nyelvemmel; megzabolázom szájamat, a míg előttem van a hitetlen.

 Jag blev stum och tyst,  jag teg i min sorg;      man jag upprördes av smärta.

Elnémultam, vesztegléssel hallgattam a jóról, de fájdalmam felzaklatódott.

 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst:  när jag begrundade, upptändes en eld i mig;  jag talade med min tunga.

Fölhevült bennem az én szívem, gondolatomban tűz gerjede fel, így szólék *azért* az én nyelvemmel:

 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände,  och vad som är mina dagars mått,  så att jag förstår huru förgänglig jag är.

Jelentsd meg Uram az én végemet és napjaim mértékét, mennyi az? Hadd tudjam, hogy milyen múlandó vagyok.

 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått,  och min livslängd är såsom intet inför dig;  fåfänglighet allenast äro alla människor,      huru säkra de än stå.  Sela.

Ímé tenyérnyivé tetted napjaimat, és az én életem te előtted, mint a semmi. Bizony merő hiábavalóság minden ember, akárhogyan áll is! Szela.

 Såsom en drömbild allenast gå de fram,  fåfänglighet allenast är deras ävlan;  de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

Bizony árnyékként jár az ember; bizony csak hiába szorgalmatoskodik; rakásra gyűjt, de nem tudja, ki takarítja be azokat!

 Och nu, vad förbidar jag, Herre?  Till dig står mitt hopp.

Most azért, mit reméljek, oh Uram?! Te benned van bizodalmam.

 Befria mig från alla mina överträdelser,  låt mig icke bliva till smälek för dåren.

Ments ki engem minden álnokságomból; ne tégy engem bolondok csúfjává!

 Jag tiger och upplåter icke min mun;  ty det är du som har gjort det.

Megnémultam, nem nyitom fel szájamat, mert te cselekedted.

 Vänd av ifrån mig din plåga;  för din hands aga försmäktar jag.

Vedd le rólam a te ostorodat; kezed fenyítéke miatt elenyészem én.

 Om du tuktar någon      med näpst för missgärning,  så är det ute med hans härlighet,      såsom när mal krossas.  Fåfänglighet allenast äro alla människor.  Sela.

Mikor a bűn miatt büntetéssel fenyítesz valakit, elemészted, mint moly, az ő szépségét. Bizony merő hiábavalóság minden ember. Szela.

 Hör min bön, o HERRE,      och lyssna till mitt rop,      tig icke vid mina tårar;  ty jag är en främling i ditt hägn,  en gäst såsom alla mina fäder. [ (Psalms 39:14)  Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas,  innan jag går hädan och icke mer är till. ]

Halld meg Uram az én könyörgésemet, figyelmezzél kiáltásomra, könyhullatásomra ne vesztegelj; mert én jövevény vagyok te nálad, zsellér, mint minden én ősöm. * (Psalms 39:14) Ne nézz reám, hadd enyhüljek meg, mielőtt elmegyek és nem leszek többé! *