Psalms 79

79:1

En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

מזמור לאסף אלהים באו גוים בנחלתך טמאו את היכל קדשך שמו את ירושלם לעיים׃

79:2

De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

נתנו את נבלת עבדיך מאכל לעוף השמים בשר חסידיך לחיתו ארץ׃

79:3

De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

שפכו דמם כמים סביבות ירושלם ואין קובר׃

79:4

Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

היינו חרפה לשכנינו לעג וקלס לסביבותינו׃

79:5

Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

עד מה יהוה תאנף לנצח תבער כמו אש קנאתך׃

79:6

Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

שפך חמתך אל הגוים אשר לא ידעוך ועל ממלכות אשר בשמך לא קראו׃

79:7

Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

כי אכל את יעקב ואת נוהו השמו׃

79:8

Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

אל תזכר לנו עונת ראשנים מהר יקדמונו רחמיך כי דלונו מאד׃

79:9

Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

עזרנו אלהי ישענו על דבר כבוד שמך והצילנו וכפר על חטאתינו למען שמך׃

79:10

Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

למה יאמרו הגוים איה אלהיהם יודע בגיים לעינינו נקמת דם עבדיך השפוך׃

79:11

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

תבוא לפניך אנקת אסיר כגדל זרועך הותר בני תמותה׃

79:12

Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

והשב לשכנינו שבעתים אל חיקם חרפתם אשר חרפוך אדני׃

79:13

Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

ואנחנו עמך וצאן מרעיתך נודה לך לעולם לדר ודר נספר תהלתך׃