Psalms 63

En psalm av David, när han var i Juda öken.

מזמור לדוד בהיותו במדבר יהודה אלהים אלי אתה אשחרך צמאה לך נפשי כמה לך בשרי בארץ ציה ועיף בלי מים׃

 Gud, du är min Gud,      bittida söker jag dig;  min själ törstar efter dig,  min kropp längtar efter dig,      i ett torrt land,      som försmäktar utan vatten.

כן בקדש חזיתיך לראות עזך וכבודך׃

 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära.

כי טוב חסדך מחיים שפתי ישבחונך׃

 Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig.

כן אברכך בחיי בשמך אשא כפי׃

 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;  i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

כמו חלב ודשן תשבע נפשי ושפתי רננות יהלל פי׃

 Min själ varder mättad      såsom av märg och fett;  och med jublande läppar      lovsjunger min mun,

אם זכרתיך על יצועי באשמרות אהגה בך׃

 när jag kommer ihåg dig på mitt läger  och under nattens väkter tänker på dig.

כי היית עזרתה לי ובצל כנפיך ארנן׃

 Ty du är min hjälp,  och under dina vingars skumma jublar jag.

דבקה נפשי אחריך בי תמכה ימינך׃

 Min själ håller sig intill dig;  din högra hand uppehåller mig.

והמה לשואה יבקשו נפשי יבאו בתחתיות הארץ׃

 Men dessa som stå efter mitt liv      och vilja fördärva det,  de skola fara ned i jordens djup.

יגירהו על ידי חרב מנת שעלים יהיו׃

 De skola givas till pris åt svärdet,  rovdjurs byte skola de varda. [ (Psalms 63:12)  Men konungen skall glädja sig i Gud;  berömma sig skall var och en som svär vid honom,  ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad. ]

והמלך ישמח באלהים יתהלל כל הנשבע בו כי יסכר פי דוברי שקר׃