Psalms 130

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Se yon chante pou yo chante lè y'ap moute lavil Jerizalèm. Nan mizè mwen ye a, Seyè, m'ap rele nan pye ou.

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Seyè, koute m' non! Panche zòrèy ou pou ou tande jan m'ap lapriyè nan pye ou.

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Si ou t'ap make tout zak nou fè, Seyè, ki moun ki ta ka leve tèt devan ou?

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Men, ou padonnen nou, pou n' ka respekte ou.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Mwen mete tout espwa m' nan Seyè a, mwen mete espwa m' nan sa li di.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

N'ap tann Seyè a, tankou faksyonnè k'ap tann solèy leve, wi, tankou faksyonnè k'ap tann solèy leve!

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Nou menm pèp Izrayèl, mete tout espwa nou nan Seyè a, paske li renmen nou anpil. Li toujou pare pou delivre.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.

Se li menm ki va delivre pèp Izrayèl la anba tout mechanste yo fè yo.