Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.
Zu Jehova rief ich in meiner Bedrängnis, und er erhörte mich.
 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.
Jehova, errette meine Seele von der Lippe der Lüge, von der Zunge des Truges!
 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?
Was soll man dir geben und was dir hinzufügen, du Zunge des Truges?
 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.
Scharfe Pfeile eines Gewaltigen, samt glühenden Kohlen der Ginster.
 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!
Wehe mir, daß ich weile in Mesech, daß ich wohne bei den Zelten Kedars!
 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.
Lange hat meine Seele bei denen gewohnt, die den Frieden hassen.
 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.
Ich will nur Frieden; aber wenn ich rede, so sind sie für Krieg.