Psalms 141

En psalm av David.  HERRE, jag ropar till dig,      skynda till mig;  lyssna till min röst,      då jag nu ropar till dig.
Davidin Psalmi. Herra, minä avukseni huudan sinua: riennä minun puoleeni: ota korviis minun ääneni, koska minä sinua huudan.
 Min bön gälle inför dig      såsom ett rökoffer,  mina händers upplyftande      såsom ett aftonoffer.
Kelvatkoon minun rukoukseni sinun edessäs niinkuin savu-uhri, minun kätteni ylennys niinkuin ehtoo-uhri.
 Sätt, o HERRE,      en vakt för min mun,  bevaka mina läppars dörr.
Herra, varjele minun suuni ja varjele minun huuleni.
 Låt icke mitt hjärta      vika av till något ont,  till att öva ogudaktighetens gärningar  tillsammans med män som göra vad orätt är;  av deras läckerheter vill jag icke äta.
Älä kallista minun sydäntäni mihinkään pahuuteen, pitämään jumalatointa menoa pahointekiäin kanssa, etten minä söisi niitä, mitkä heille kelpaavat.
 Må den rättfärdige slå mig      i kärlek och straffa mig;  det är såsom olja på huvudet,      och mitt huvud skall icke försmå det.  Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,  genom att det går dem illa;
Vanhurskas lyökään minua ystävällisesti, ja nuhdelkaan minua, se olkoon niinkuin öljy minun pääni päällä; sillä minä vielä rukoilen heidän pahuuttansa vastaan.
 deras ledare skola störtas      ned utför klippan,  och man skall då höra      att mina ord äro ljuvliga.
Heidän opettajansa sysättäköön kiveen, niin sitte kuullaan minun opetukseni suloiseksi.
 Såsom när man har plöjt      och ristat upp jorden,  så ligga våra ben kringströdda      vid dödsrikets rand.
Meidän luumme ovat hajoitetut haudan reunalle, niinkuin joku maan repis ja kaivais.
 Ja, till dig, HERRE,      Herre, se mina ögon;  till dig tager jag min tillflykt,      förkasta icke min själ.
Sillä sinua, Herra, Herra, minun silmäni katsovat: minä uskallan sinuun, älä minun sieluani hylkää.
 Bevara mig för de snaror      som de lägga ut på min väg  och för ogärningsmännens giller.
Varjele minua siitä paulasta, jonka he asettivat eteeni, ja pahointekiäin ansasta.
 De ogudaktiga falle i sina egna garn,  medan jag går oskadd förbi.
Jumalattomat lankeevat toinen toisensa kanssa omiin verkkoihinsa, siihenasti kuin minä pääsen ohitse.