Isaiah 13

Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos' son.
Babelin kuorma,jonka Jesaia Amotsin poika näki.
 Resen upp ett baner på ett kalt berg,      ropen högt till dem;  viften med handen att de må draga in      genom de mäktiges portar.
Nostakaat lippu korkialle vuorelle, huutakaat kovin heitä vastaan; nostaaat kätenne ylös, antakaat pääruhtinasten mennä porteista sisälle.
 Jag själv har bådat upp mina invigda,  ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,      min stolta skara, som jublar.
Minä olen käskenyt pyhitetyilleni, ja kutsunut väkeväni minun vihaani, jotka iloitsevat minun kunniassani.
 Hör, det larmar på bergen      såsom av ett stort folk.  Hör, det sorlar av riken      med hopade hednafolk.  HERREN Sebaot mönstrar      sin krigarskara.
Siellä on suuren joukon huuto vuorilla, niinkuin paljon kansan huuto, niinkuin humaus pakanain kootusta valtakunnasta: Herra Zebaot varustaa joukon sotaan,
 Ifrån fjärran land komma de,      ifrån himmelens ända,  HERREN och hans vredes redskap,      för att fördärva hela jorden.
Jotka kaukaiselta maalta tulevat, taivaan ääristä: tosin itse Herra vihansa joukolla, hävittämään koko maata.
 Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;  såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
Valittakaat, että Herran päivän on juuri läsnä; hän tulee niinkuin hävitys Kaikkivaltiaalta.
 Därför sjunka alla händer ned,  och alla människohjärtan förfäras.
Sentähden pitää kaikki kädet lankeeman maahan, ja kaikki ihmisten sydämet vaipuman.
 Man förskräckes, man gripes      av ångest och kval,  ja, våndas såsom en barnaföderska.  Häpen stirrar den ene på den andre;  röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
Hämmästys, tuska ja kipu pitää tuleman heidän päällensä; heillä pitää oleman tuska ninkuin lapsen synnyttäväisellä: yhden pitää toista kauhistuman, heidän kasvonsa pitää oleman punaisen niinkuin tulen.
 Se, HERRENS dag kommer,      gruvlig och med förgrymmelse      och med vredesglöd,  för att göra jorden till en ödemark  och utrota syndarna som där bo.
Sillä katso, Herran päivä tulee kauhiasti vihaisna ja julmana, hävittämään maata, ja siitä teloittamaan syntisiä,
 Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder  sända ej mer ut sitt ljus,  solen går mörk upp,  och månens ljus skiner icke.
Ettei tähdet taivaassa, ja hänen kointähtensä paista kirkkaasti; aurinko ylenee synkiästi, ja kuu paistaa pimiästi.
 Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska  och de ogudaktiga för deras missgärning;  jag skall göra slut på de fräckas övermod  och slå ned våldsverkarnas högmod.
Minä tahdon rangaista maan piirin hänen pahuutensa tähden ja jumalattomat heidän vikainsa tähden, ja tahdon lopettaa koreiden ylpeyden, ja nöyryyttää jaloin ynseyden;
 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,  en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
Niin että mies pitää oleman kalliimpi puhdasta kultaa, ja ihminen enempi kunnioitettu kuin kappale Ophirin kultaa.
 Därför skall jag komma himmelen att darra,  och jorden skall bäva och vika från sin plats --  genom HERREN Sebaots förgrymmelse,  på hans glödande vredes dag.
Sentähden minä liikutan taivaan, niin että maan pitää vapiseman paikastansa Herran Zebaotin vihan kautta, ja hänen julman vihansa päivän kautta.
 Och likasom jagade gaseller  och en hjord som ingen samlar  vända de då hem, var och en till sitt folk,  och fly, var och en till sitt land.
Ja hänen pitää oleman niinkuin pois ajetun metsävuohen, ja niinkuin lauman ilman paimenta; niin että jokaisen pitää palajaman kansansa tykö, ja jokaisen pakeneman maallensa;
 Men envar som upphinnes bliver genomborrad,  och envar som gripes faller för svärd.
Että jokainen, joka löydetään, pitää pistettämän lävitse, ja jokainen, joka siellä läsnä on, pitää miekalla lankeeman.
 Deras späda barn krossas      inför deras ögon,  deras hus plundras,      och deras kvinnor skändas.
Pitää myös heidän lapsensa heidän silmäinsä edessä tapettaman, heidän huoneensa ryöstettämän, ja heidän emäntänsä häväistämän.
 Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,  som akta silver för intet  och icke fråga efter guld.
Katso, minä herätän Mediläiset heidän päällensä, jotka ei etsi hopiaa, eikä kysy kultaa;
 Deras bågar skola fälla de unga männen,  med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,  och barnen skona de icke.
Vaan ampuvat nuoria miehiä kuoliaaksi joutsilla, ja ei armahda äidin kohdun hedelmää, eikä säästä lastakaan.
 Och det skall gå med Babel, rikenas krona,  kaldéernas ära och stolthet,  likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
Näin pitää Babeli, se kaikkein kaunein valtakuntain seassa, Kaldealaisten koreus, tuleman; niinkuin Jumala kukisti Sodoman ja Gomorran;
 Aldrig mer skall det bliva bebyggt,  från släkte till släkte skall det ligga obebott;  ingen arab skall där slå upp sitt tält,  ingen herde lägra sig där med sin hjord.
Niin ettei siellä enää pidä asuttaman ajankaikkisesti, eikä siellä asuntoa pidettämän suvusta sukuun. Niin ettei myös Arabialaisten sinne pidä yhtään majaa tekemän, eikä paimenten pidä siellä lounalla makaaman.
 Nej, öknens djur skola lägra sig där,  och dess hus skola fyllas av uvar;  strutsar skola bo där,  och gastar skola hoppa där.
Vaan metsän pedot pitää siellä makaaman, ja heidän huoneensa oleman täynnä kauheita petoja, ja yököt pitää siellä asuman, ja siellä liekkiöt hyppelemän,
 Schakaler skola tjuta i dess palatser  och ökenhundar i praktbyggnaderna.  Snart kommer dess tid;  dess dagar skola ej fördröjas.
Ja tarhapöllöt laulaman hänen kaunistetuissa huoneissansa, ja lohikäärmeet iloisissa linnoissa. Ja hänen aikansa on pian tuleva, ja hänen päivänsä ei pidä viipymän.