Psalms 130

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Een lied Hammaaloth. Uit de diepten roep ik tot U, o HEERE!

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

HEERE! hoor naar mijn stem; laat Uw oren opmerkende zijn op de stem mijner smekingen.

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Zo Gij, HEERE! de ongerechtigheden gadeslaat; HEERE! wie zal bestaan?

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Maar bij U is vergeving, opdat Gij gevreesd wordt.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Ik verwacht den HEERE; mijn ziel verwacht, en ik hoop op Zijn Woord.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mijn ziel wacht op den HEERE, meer dan de wachters op den morgen; de wachters op den morgen.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Israël hope op den HEERE; want bij den HEERE is goedertierenheid, en bij Hem is veel verlossing.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.

En Hij zal Israël verlossen van al zijn ongerechtigheden.